Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 11 oktober 2010

Efter försoningen

Mitt i byn står försoningskrukan, som vi varje kväll fyller med vilda blommor. Här är inte turk eller grek, alla bär fram det vackraste de hittat och så arrangerar någon, oftast blinda Sara, blommorna på vackraste sätt. Hur gör hon? ”Jag går på doften,” säger hon vissa dagar. Andra: ”Jag försätter mig i ett meditativt tillstånd som tillåter mig att se.”

Turkarna har varit över oss i mer än hundra år. Efter försoningen försöker vi försiktigt med en folkvald samling, där greker är i majoritet. Det avspeglar befolkningen. Den turkiska centralmakten är inte överväldigade men det var deras egen guvernör som satte igång reformerna, så de kan inte säga så mycket. Så är vi också en by långt, långt bort, i en enslig dalsänka mellan ett par berg endast skickade för bete.

Det har varit jobbigt för oss att sträcka oss mot något som liknar demokrati. Jobbigt för oss greker. Det finns något ädelt i att vara förtryckt. Något storslaget i att förlåta. Och något väldigt ansvarsfullt i att få makt. Det hade vi inte väntat oss. Vi hade nog bara tänkt oss ett lättare liv, ungefär som guvernörens. Ja, nästan, i alla fall. Nu måste vi ta ställning till vår verklighet och vad det ska bli av den. Det är som om det måste mejslas ut nya spår i huvudet på oss – så känns det, när vi förstår att vi är med och bestämmer. Ibland är det enklare att vara offer. Nog är det skönt att gå med högburet huvud men det krasar i varenda kota när själva ryggraden vill vara krum.

(Utmaning: skriv om försoning)

9 kommentarer:

  1. Kloka ord, hela sista stycket, speciellt sista meningen.

    SvaraRadera
  2. Ja håller med de andra slutet superpt.
    Hängde inte riktigt med i mitten.
    Väldigt fin del med blinda fröken också.
    Många vindlingar i texten

    SvaraRadera
  3. "Ibland är det enklare att vara offer." ligger nog något i det ... till en viss gräns, beroende på vad man är offer för.
    Tyckte om blomarrangemanget - särskilt att göra det efter blommans doft - vackert!

    SvaraRadera
  4. Oj Marmoria är som vanligt i sitt esse. Slutmeningen, ja, pricksäker på alla sätt och vis. Jag har nu äntligen köpt din bok. Ser fram emot läsningen. Förstås.
    Jag tog bort marmorgolvsmeningen..jag håller med dig,den störde rytmen. Kändes som en främmande fågel i flocken eller som en katt bland hermelinerna..hehe.
    Cissi

    SvaraRadera
  5. Var hittar du allt du skriver om? Det är tanken som snurrar i hjärnan medan jag läser och förundras över din makt över ordens vindlingar.

    SvaraRadera
  6. Intresant text med mânga fina formuleringar.Men kunde inte riktigt koncentrera mig pâ texten eftersom jag hela tiden funderade pâ äktheten i berättelsen; är det cypern som du tänker pâ

    SvaraRadera
  7. vacker och självlysande text.

    SvaraRadera
  8. Så sant och så vackert o klokt- var får du allt ifrån?
    Superb slutmening!!!

    SvaraRadera