Jag
läser aldrig tidskrifter. De få jag äger hopar sig i fula högar
på mina låga bord. Den äldsta jag har kvar är ”Dossiers
d'Archéologie” från juni 2000. Jätteintressant. Oöppnad. Rörd
bara av damm.
Hur
läser man tidskrifter? Ska man läsa dem i ett svep, som en
morgontidning? Men där står ju så mycket som man vill smälta. Ska
man läsa någon artikel nu, någon då? Men hur ska man komma ihåg
att man har börjat på just den tidskriften? Hur veta hur långt man
kommit? Ska man ha bokmärken?
Jag
köper ibland tidskrifter men jag har blivit bättre på att låta
bli. Jag har börjat lära mig att de inte kommer att bli lästa. Den
sista som hängde sig kvar var ”Situation Stockholm”. Jag köpte
med automatik, utan att titta på dem, det kunde bli samma nummer två
gånger om men det gjorde inget, för jag läste dem ju aldrig.
Sen
lärde jag mig säga till försäljarna att jag inte läser
tidskrifter. Men det blev så tomt att inte ha någon materiell
interaktion med dem längre. Då kom jag på att jag kunde införa en
liten donation. Inte mycket – en tia eller en tjuga. De blir
jätteglada, jag blir nöjd och så slipper jag ha ytterligare en
dammig tidskrift hemma.
Nu
ska jag damma av ”Dossiers d'Archéologie” och läsa litet i den.
Jag har klippt en remsa på längden ur Dagens Nyheter som jag ska ha
som bokmärke. Om den sticker ut i varsin ände vet jag nog var jag
är.
Det
kan inte hjälpas: jag känner mig väldigt förfinad när jag läser
tidskrifter. Jag ligger inte som en fågelskit i soffan som när jag
läser allt annat, utan sitter upp i fåtöljen. Knäna ihop. Det är
så vuxet att det känns som om jag spelar teater. En halv artikel,
sen orkar jag inte mer.
fotnot:
”Situation Stockholm” är de hemlösas tidning i Stockholm.
”Dossiers d'Archéologie” är en fransk populärarkeologisk
tidskrift.
(Utmaning:
skriv om att donera)