Att tilltvinga sig tvångsvård

Grubblar. Grubblar riktigt ordentligt men kan inte förstå brösttonerna om och avskyn för Anna Odells tilltag att tvinga sig till tvångsinläggning på psyket (se tidigare inlägg: Trygghetsnarkoman? ). Hör ni hur konstigt konstruerad den satsen är? "Tvinga sig till tvångsinläggning." Vem är aktör? Vem är egentligen aktör?

Mycket av den mer rationella argumentationen emot vad Anna Odell gjort, går ut på att hon använt resurser som skulle komma dem som är sjuka på riktigt till gagn. En skötare som intervjuades i Aftonbladet i söndags påpekade att de bara var fem som jobbade den natten och att hundra procent av personalresurserna går till ett sådant här fall, med bältesläggning och tvångsmedicinering.

I så fall har ju Anna Odell redan innan hennes konstverk redovisas i maj, satt sökarljuset på en viktig brist på psykkuten på S:t Göran. Det är många nätter som det kommer in en eller fler som det "måste" sättas in tvångsåtgärder emot. Är det sådan här underbemanning för jämnan?

Andra kommentarer, som att Anna Odell förstör tilliten i samhället (post Anna Odell kan vi inte lita på att folk som vill hoppa från broar verkligen vill hoppa från broar, så vi skiter i att hjälpa dem) (jo, allvarligt, en för övrigt väldigt begåvad och insiktsfull ledarskribent har sålunda argumenterat) eller att hon sätter en spottloska i ansiktet på psykiskt sjuka, som vill glömma sina bältesläggningar, med mera, är överdrivna och, tror jag, ytterst motiverade av rädsla och inte att betrakta som argument.

Det kan hända att Anna får böta för vad hon gjort. Fint. Litet materialkostnader får man räkna med när man gör konst. För övrigt ska det bli spännande att se hela verket.

Trygghetsnarkoman?

En (vad jag vet) ännu okänd konstfackselev, Anna Odell, har gjort bragden att spela psyksjuk så trovärdigt att hon blivit omhändertagen av polis på stan och förd till psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm, enligt tidningen Metro idag. Detta är en del av ett konstverk som kommer att redovisas i vår. Det är enligt mitt förmenande också en del av en tunn och viktig historietråd som sträcker sig åtminstone ett par decennier bort, till Pockettidningen R:s fenomenala nummer där en handfull "friska" wallraffare tog sig in på psyket och rapporterade.

Döm om min förvåning när annars så coole psykakutschefen, David Eberhard, som vunnit cred - och förmodligen en del klöver - på att döma ut Sverige som "trygghetsnarkomanins land", med anledning av Anna Odells tilltag blir "rasande" och anklagar henne för att ha "förolämpat patienter och personal" (allt enligt Metro). Trygghetsnarkomani på gamla ingådda S:t Göran, månne?

Ooooh. Lay back, David. Eller lider du av "lokalt paniksyndrom"? Varför så rädd? Du har väl ingenting att dölja??

Forza Anna! En omröstning på Metros hemsida visar i skrivande stund att 88 procent anser att detta inte är en "okej metod att använda i ett konstprojekt". 88 procent kan ha fel. Ett land som inte klarar av att en galenpanna låter sig tvingas in bland galningar är ett land som inte ser sitt eget bästa. Var vaksam på de platser där konstnärer och journalister måste lura sig in. En gång är det kanske du som är där. Och då kan du behöva dem. För din trygghets skull. Det kan göra ont att ligga i spännbälte. Jag vet.