Utmaning 32 Ljusets väg och mörkrets

I mörkret dväljes jag. Senhöst, tidig vinter - det gråa ljusets ansträngda färd över pällen. Ett andetag, och det är över. Vi lyser upp våra hem som Sacré Coeur, i varje bägare och kopp ett litet ljus. Besvärjelser, böner, berättelser. Så alstrar vi vårt eget ljus.

Vinterljus: en månad efter midnattssolståndet. En promenad i krispig snö och ljuset tränger genom fontanellen, revbensfängelset. Vi har överlevt ännu ett år!

Ljuset vid påsk: den stora lampan som tänder den lilla inuti mig själv. Ögonen dricker detta ljus och för det vidare, planterar tussilago med blicken där vi går.

Midsommarmagi: det nästan eviga ljuset. Natten en dunkel skymning bara, där väsen rör sig mellan olika världar. Det är nu vi aldrig sover. Det är böter på att sova. Det förstår vi alla som har vakat. Stått på ett fält i ljusa natten och gnagt en stjälk rabarber.

Så hem igen, till mörkret, där jag bor. Aldrig är vi så effektiva som nu. Nytt papper i skolbänken och nya fräscha kollegieblock. Vi ska tämja mörkret med rationell energi. Det går så länge det går...

Jag älskar ljuset. Men jag är vän med mörkret. Även jag rör mig mellan världar.

Utmaning:
Skriv om hur du - eller din huvudperson i ett fiktivt verk - påverkas av ljus