Ättrans Karin

Ättrans Karin stod på huk och svärtade vedspisen med milda tag, nästan smekningar. Av alla hennes älskade föremål var vedspisen nog det käraste. I fem år nu till jul hade de haft den, Oskar hade kommit med den ut ur bodan, kånkat den i famnen, stackars karl, stolt som en groda, med flatbottnade grytor därtill. Till nyår hade den varit inmurad och färdig. Lyset blev sämre i köket men redan till trettondagen hade han kommit med en fotogenlykta. Det var som om de ägde allt. Inte bara var förmögna på bondevis, utan också moderna. A la mode.

Kärleksfullt följde hon spisens linjer, de krusidulliga på framsidan och de raka på hällen. Det var sent. Spisen hade svalnat litet, som sig bör. Hon var nöjd i sin aftonsyssla, nästan helt närvarande i vad hon gjorde. Barnen låg alla i kammaren. Det enda ljud som störde var mansröster inifrån den kalla salen. Oskar sade inte mycket, grymtade bara, men den andre – hon blev inte klok på hans ton. Gäll och ettrig. Påstridig. Han var så i affekt att hon inte kunde utröna vem det var. Mest grunnade hon på om hon borde elda i spisen igen och sätta på litet kaffe, när ytterdörren öppnades och stängdes med en smäll och en skugga avlägsnade sig över tunet, samtidigt som Oskar kom in från salen.

– Vem var det där? frågade hon.
– Björs Emil, svarade Oskar.
– Vad ville han då?
– Inget särskilt.
Oskar vek med blicken. Hon fick en klump i halsen. Det där var allt någonting. Men hon skulle bida sin tid.

Senare, långt senare, kom en hand ur bolstren. Oskars sträva, som sökte hennes.
– Emil. Som var här...
– Jaa? sa hon otåligt.
– Han kom med förtal.
– Om vem?
– Om dig. Han påstår att du låtit dig lägras av Snickars Per och Storåns Levi.
Karin andades in kippande.
– Men det är inte...
– Han till och med företedde så kallade ”bevis” men de var så dåliga att man borde skratta i stället för att bli arg. Nu skulle han ut och berätta för hela byn...
– Då får han själv krypa ner i sängarna, om han ska berätta så här dags!
– Vi får samla vittnen i morgon.
– Vittnen? Ska det bli rättssak av Björs Emils heta fantasier?
– Det kan hända.
– Vad vill han?
Oskar drog henne djupare ner i sängen, lade sig stödd på armbågarna ovanpå henne.
– Den som ser lyckan och är ond vill fördärva den, sa han.
– Men inte är Emil ond! Jag kan inte tro att ondska finns på det sättet i en människa.
Ingen taktik smiddes den natten hos Ättrans Karin och Oskar. Som vanligt blev bädden en plats för teologisk diskussion och handfasta famntag. Klockan var långt över midnatt när Oskar slocknade. Då var Björs Emil glömd av Karin.

(Utmaning: skriv om att svärta ner)