Allt som hette att ta ansvar har jag märkt är att ta hand om sig själv. Ömsint diska disken, om än kanske efter nattens vila. Ge sig själv mat tre gånger om dagen. Det har gått ett liv och jag är fortfarande ovan. Det är som om jag inte är värd att ha fint. På besök hos andra går autopiloten igång. Det är självklart att de ska ha det fint. Att torka efter sig inger ingen ångest.
Allt som hette att ta ansvar är att göra sitt för dem som är omkring en. Tjäna ett år i den lokala hyresgästföreningens styrelse. Skicka en slant till Amnesty. Ta reda på hur det är i Pakistan fastän media åkt därifrån. Inte av plikt, utan av medkänsla – kan man säga av ömsinthet?
För allt som hette att ta ansvar gäller syrgasmaskens heliga lag, predikad i alla passagerarflygplan: Sätt på dig din egen mask först, innan du hjälper andra. Det är en mycket viktig lag, lätt att lära i teorin men svår att få till i praktiken. Var ömsint mot dig själv, så kan du vara ömsint mot andra.
(Utmaning: skriv om att ta ansvar)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaGillar hur du förklarar ansvar med ömsinthet och medkänsla. Två ord som verkligen infattas av ansvar. Även att sätta sig själv först är en form av eget ansvar, att inte försaka den rätten. Tankvärda små stycken :).
SvaraRaderaFör att kunna hjälpa andra måste man först hjälpa sig själv? Länge trodde jag att vuxna skulle ha syrgasmasken innan barnen fick den för att vuxna var viktigare. Nu vet jag att det inte är så.
SvaraRaderaBra beskrivet. Ansvar kan vara så mycket.
SvaraRaderaJa, visst måste man följa syrgasmaskens lag - men med förstånd...
SvaraRadera