Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 9 april 2010

I verkstaden

Ljusstake efter ljusstake växer fram under hennes händer, stadiga men inte klumpiga. De ska säljas i par sedan, en högre och en lägre. Det är inte så länge sedan som formen har satt sig i händerna, så att hon kan serietillverka just denna stake. Hon kan fortfarande minnas den gången för länge sedan när hon lärde sig hur man gör flera av samma storlek, samma form. Det är en kunskap som inte kan förmedlas. Den sitter ingenstans nära talorganet, bara i händerna. Om händernas vetskap är hon stum. Tyst också nu, när hon sitter ensam vid drejskivan. I bakgrunden skvalar radion. Med sitt arbetssinne är hon koncentrerad, fokuserad, men det finns plats för annat i hjärnan också. Det ligger där, lugnt. Hon är säker på att hanterandet av lera frisätter hormoner som ger trygghet och ro.

Hon tycker mycket om att dreja. Men mest tycker hon egentligen om att älta leran. Det är en grannlaga process, alla luftbubblor ska ut; samtidigt är det avkopplande, som att knåda deg fast mer hårdhänt.

Det har hänt något med henne under de här åren då hon haft keramikverkstad på heltid. Hon har blivit tydligare, fastare på handen. Där finns en lycka i det, i att själv styra sitt liv.

Magen skriker, längtar efter lunchgröten. Och hon, som ett litet barn: ”Bara en till. Bara en till.”

Skapandets rus i hantverket både liknar och inte liknar ruset när hon målar. När hon målar blir hon dragen in i sitt verk, ser inget annat än det. När hon håller på med keramik står hon ändå litet utanför. Bedömaren. Den erfarna. Det finns ingen risk att bli hjälplöst förlorad. Det tycker hon om.

(Utmaning: skriv om att skapa med händerna)

12 kommentarer:

  1. Vilken text! En sådan inlevelse. Drejar du? Efter att läst din text är jag bra sugen på att börja!

    SvaraRadera
  2. det är en konstnär som talat! Vilken inlevelse, så tydligt, så talande bra text...

    SvaraRadera
  3. Om händernas vetskap är hon stum. Vackert!

    SvaraRadera
  4. En gång i tiden gick jag keramikkurs och fick då lektioner i att dreja.
    Känslan av att sätta sina händer ned i leran är obeskrivliga, men du har lyckats fenomenalt med det idag.

    SvaraRadera
  5. Älta leran. Kommer uttrycket därifrån? Älskling, sluta älta nu och kom och lägg dej. I övrigt, bra text, lite omständlig inledning, men stycket med lyckan i att styra sitt eget liv=fint, fint.

    SvaraRadera
  6. Bra beskrivet. Låter mysigt man vill nästa börja själv.

    SvaraRadera
  7. Jag blir hjälplöst förlorad. Fint!

    SvaraRadera
  8. Tyckte om texten, men avsnittet som handlar keramikverstan på heltid känns som om det trillar utanför. För mig blir känslan starkare utan det stycket.

    SvaraRadera
  9. Hur man gör fler av samma har alltid varit en gåta för mig... Intressant med skillnaden måla / dreja.
    Höjdare: den stumma kunskapen. Och det vackra ordet grannlaga..

    Och tack för din fina kommentar om mitt knytt häromdagen. Glad.

    SvaraRadera
  10. Först läste jag fel älta blev äta och jag tänkte sanslöst ;) och blev nästan besviken sen *fniss*. Men det är ju näst intill omöjligt att bli besviken här. Bra, såklart.

    SvaraRadera