Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 16 april 2010

Mandela

Pratar för mig själv. Ligger under täcket och pratar. Säger: ”Måste jag flytta nu?” ”Får jag tag på något annat?” ”Hur ska jag transportera terrariet?” Frågor, frågor, till den enda som inte kan svara.

I över tio år var jag en närmast exemplarisk hyresgäst. Så flyttade en ung man in under mig i vintras och klagade genast på att han störs när jag fäller ut futonsoffan på kvällarna. Bad mig göra det senast klockan tio. Jag accepterade, men några kvällar har jag glömt bort mig. Fällt ut den kvart över. Det rör sig om fyra kvällar, på sin höjd. Fyra kvällar på fyra månader.

Inte långt senare flyttade en annan ung man in bredvid mig. Ja, vi har lägenheter intill varandra men han bor i nästa port. Han hängde genast upp sig på vad jag måste säga är min enda ovana: jag röker ut genom vädringsfönstret. Alltid med askkopp, men det är klart att aska flyger. Det borde jag ha tänkt på. Nu var han här i kväll. Sa hur oförskämd jag är. Vad har en medelålders tant att sätta upp mot en rättrådig ung man? Han skulle ringa, sa han, om det inte blir bättre. Ringa bostadsföretaget.

Nu har jag dragit täcket över mig. Jag har kommit till de konstruktiva frågorna. Jag vet inte hur jag ska lösa rökfrågan. Det är en inbiten vana. Reflexmässigt brukar jag gå till vädringsfönstret och ta en cigarrett. Ibland hinner jag inte märka att jag varit där. ”Jag kan åka hissen ner och röka utanför.” säger jag hjälpsamt till mig själv. Det låter jobbigt. ”Det drar nog ned min cigarrettkonsumtion avsevärt.” bättrar jag på.

För att inte vela bort lösningen, hasar jag upp ur sängen, tar fram eltejpen och sätter ett stort kryss över vädringsfönstret, på själva rutan, som en påminnelse. Mandela, ormen, följer mig med blicken. ”Nej, gubben, vi ska inte flytta. De känner inte ens varandra, kan inte prata ihop sig. Var du lugn!” Det är bra att ha ett värnlöst djur att lägga ut sina fasor på. Då blir man stor och duktig, beskyddande, och fasorna blir hanterbara för en själv. Varje medelålders kvinna borde ha en orm som skydd mot rättrådiga unga män.

(Utmaning: skriv om aska)

11 kommentarer:

  1. Fyra guldstjärnor till dig. Du berör mig på många olika sätt med texten och manar fram minnen som bleknat

    SvaraRadera
  2. Intressant läsning, som alltid. Förstår hennes vånda.Vet dock inte om jag tycker att männen var rättrådiga ;-).

    SvaraRadera
  3. Amandla! Vilken text. Krysset över vädringsfönstret, ormen, pratet, snålheten grannar emellan, en marmorian som jag gillar högt och rent.

    SvaraRadera
  4. Oroligt, intressant och bra (som vanligt)

    SvaraRadera
  5. Varje medelålders kvinna borde ha en orm som skydd mot rättrådiga unga män.

    Jättebra verkligen genomtänkt

    SvaraRadera
  6. Ja, du. Idiotiska grannar finns det i varje hus. Bra skrivet.

    SvaraRadera
  7. Gillar det skrivna, speciellt detaljrikedomen och udda val som står ut, som krysset och ormen. Drar parallell till Eva och ormen och hur hon hade kunnat skydda sig mot Adam som ett exempel på rättrådig man, som en äldre Eva som vet att hon faktiskt kan äta frukten utan att bjuda Adam, eller nåt... fortsätter fantisera. :-)

    SvaraRadera
  8. Ja, grannar finns det många sorter av... Bra, som alltid.

    SvaraRadera
  9. Begriper inte hur du gör. När du skriver ditt. :)

    SvaraRadera
  10. Begriper inte hur du gör. När du skriver ditt :)

    SvaraRadera