Inifrån dig

För mig är du rosa. Stor och grov och tuff och rosa. Jag älskar dina fotsulor, lammkotletter i skärt. Varje liten tå är ett organ för njutning. Varje fingertopp ett vittne som läser min kropp, dechiffrerar. Avkodar och sätter samman, ger ett språk som klingar främmande och välkänt, som från Atlantis, där vi gick en gång innan staden sjönk, du på dina rosa trampdynor, jag på mina. Vi vandrade med bägare fulla av vin. Det var en ymnighetstid och länge sedan, men koderna finns kvar i min hud och du kan läsa dem, som ingen kunnat förr.

Vi föddes tillsammans i en rosa nebulosa och det var jag som föddes först. Blekt laxfärgad fosterhinna, navelsträng som pärlemor, blott moderkakan svällande i bordeaux. Jag skrek. Sen kom du och vi har varit tillsammans.

Du ser mig. Jag kan inte förstöra dina ögon men jag kan tränga in i ögonvråns ljust, ljust röda, försiktigt penetrera tårkanalens svulstiga mynning, vattnas av ditt salt. Där ska jag vila med öppna ögon i ett skimrande ljustöcken, skåda dig inifrån, minnas ditt nu.

(Utmaning: skriv om något rosa)