Omvändelse

”Vänd om! Vänd om!”
Hör rösten av den som ropar i öknen. Han sitter i en kasserad gammal bil på en dyn och ropar budskapet: ”Vänd om, vänd om!”
Alla människor i öknen blir förvirrade och trötta. Vart ska de gå? De vände om förra gången han sa att de skulle göra det. Och gången dessförinnan. De har djup respekt för pojken i sitt bilkadaver men han har ropat i många dagar nu och alltid har de vänt om. Nu är det många som inte minns vart de är på väg och andra som vet men som har förlorat riktningen. Alla börjar få slut på sin proviant. De undrar om de ska stoppa bilarna som far förbi i alla riktningar – för att få lift, kanske. Eller för att göra förarna uppmärksamma på rösten, som de inte kan höra innanför sina uppvevade rutor, i sina luftkonditioneringshytter. Men är rösten verkligen för dem? Är den inte bara för de tappra som vandrar? En lång kvinna i vit och luftig sjal bestämmer sig för att gå och fråga. Pojken kan bara vara ett par dyner bort. Hon traskar iväg och återkommer förbluffande fort. Det finns någonting kränkt i hennes hållning men när hon kommer fram till de andra är hon bara bubblande skratt:
”I fyra dagar har vi följt rösten av en GPS som hakat upp sig. Jag har slitit av kablarna nu. Ni är fria att gå.”

(Utmaning: skriv om att vända om)