I sommarlandet

Det är inte meningen att man ska svara på refuseringsbrev. Jag har heller inte för avsikt att göra det. Men det här är så varmt, så inbjudande till dialog, skrivet av den första människan som läst min första bok. Vi sätter oss på lässtenen bredvid brevlådan och jag läser brevet, först tyst, sedan för Magnus. Han har inte läst boken. Han förstår inte alla syftningar, inte heller att förläggaren inte verkar ha läst hela – varför skulle han göra det, om han inte tycker den är tillräckligt bra?
– Jag gillar tonen, säger Magnus, som är och hälsar på mig några dagar i sommarlandet, där tiden aldrig tar slut.

Så går vi hem och jag lovar honom att han ska få läsa. Vi plockar blåbär och jag gör mormors blåbärspaj. Mamma säger alltid att jag har för mycket mjöl i, men mamma är inte här och Magnus tycker den är god, när vi äter den ljummen med litet vispad grädde efter älggrytan på kvällen. Vin och whisky. Vindlande samtal. Vi är som tjugoåringar, öppnar våra liv, beskriver smärtan och får lindring hos varandra. ”Jag tycker så mycket om dig”, messar jag till honom när vi gått och lagt oss. Jag hör avlägset plinget när han fått SMS:et och så hör jag något mer: hur han går upp och kommer stolpande nerför trappan. Han står invid min säng, ansiktet underligt sammandraget, och säger:
– Anna, jag kan inte!
Jag sätter mig upp, invirad i täcket, ler och säger:
– Jag ber dig inte om någonting.
Skulle jag ha varit ännu tydligare? Jag skäms. Skäms å hans vägnar att han trott det var en invit, å mina att han kommer att fortsätta tro det. Han är så oattraktiv för mig att det blir pinsamt att inte lämna honom kvar i villfarelsen. Allt är pinsamt. Jag ber honom till slut gå och lägga sig.

Vi tyckte nog båda att det var pinsamt. Morgonen kommer och jag förespeglar berusning kvällen innan. Han tror att jag la an på honom, det kan jag bjuda på. Vi åker på Finnmarkstur. Sitter länge i Luossastugan, får höra sånger av Dan Andersson som vi inte hört förut. Traskar, pratar, precis som förr. Som vi ska göra länge än. Dagen därpå reser han. Jag glömmer ge honom manuset och han frågar aldrig efter det.

(Utmaning: skriv om tilltal)