Rusar uppför trapporna med stora, lätta kassar dängande mot benen. Darrar på hand när hon försöker få fram nyckeln. In med skorna på, bördan landar framför garderoberna. Där finns också den stora spegeln, säkert en meter bred och i helkroppslängd. Guldkant. Arvegods. Hon flämtar, drar handen genom håret. Den darrar fortfarande. Ömsom från garderoberna, ömsom från kassarna drar hon fram klädesplagg, håller dem prövande framför sig, tittar i spegeln. Kappan faller i en hög på golvet. Kängorna sparkar hon ilsket av sig när hon bestämmer sig för att börja prova. Om händerna ändå ville sluta darra. Om hon ändå inte spenderat fyratusen på kläder hon inte vet om hon vill ha. Om ändå morgondagen aldrig ville komma.
– Jag fixar det inte! ropar hon ut när sambon kommer hem.
Hon står sur och översiggiven och steker strömming. Strömming. Det är ett dåligt tecken.
– Disputationsmiddagen?
Luttrad. Van.
– Jag har aldrig varit på någon förut.
Nu erkänner hon. Händerna far som vispar.
– Se det bara som en stor fest. Fester har du varit på. Vi har pratat om det här så många gånger...
– Inte om disputationsmiddagar!
– Nej, men om ditt kontrollbehov.
En mjuk hand över hennes skuldra.
– Det är inte kontrollbehov.
– Joho!
– Nähä! Jag fixar bara inte att vara nybörjare. Jag måste veta...
– Där ser du. Kontrollbehov!
– Du får i alla fall gå ensam. Jag har inget att ta på mig.
(Utmaning: skriv om att fixa)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha -du får gå ensam. jag har inget att ha på mig. skitbra. En krona för alla ggr man hört det.
SvaraRaderaDetta kontrollbehov - så svårt att släppa. ;-) Bra dialog. Gillar att strömming är ett dåligt tecken - fast egentligen är det himla gott! Med potatismos, lingon och persilja - mums!
SvaraRaderaJag skulle bli miljonär om jag fått betalt för alla gånger jag hört de orden. "Jag har inget att ta på mig" MEN orden kommer från min klädgalne lite feminine machoman.
SvaraRaderaSkrattade gott av din text. Tack!
Hade lite svårt för första delen först (förvånande och helt otippat nog :-).
SvaraRaderaHade nog utelämnat delen om spegeln/kortat dess beskrivna existens hårt... och hade nog börjat med att påvisa "hon drar fram klädesplagg, ömsom från garderoberna..." osv för meningen kastade om i huvet på mig när jag läste först. Då funkar det i mitt huvud.. men, kanske bara jag som är seg :-)
MEN - dialogen/andra delen var verkligen jättebra - hela vägen.
Fartfyllt tycker jag. Blev lite stressad (drabbades väl av kontrollbehovet!) över att inte veta vart det barkade. Lite lättad när det bara rörde sig om en disputationsfest och klädval. Något som givetvis kan vara ett rent h-e, usch och fy. Tycker dock än mindre om strömming! Den får katterna.
SvaraRaderaJag gillade första delen (eller egentligen hela, men kommenterar inledningen eftersom en annan läsare hade svårt för den). Den fick mig att fundera över vart det hela skulle ta vägen. Såg framför en shopaholic som precis fått sin fix.
SvaraRaderaIgenkänning i fenomenet att flytta oron till ytliga ting, i villfarelsen att man kan kontrollera tillvaron genom rätt färg på läppstiftet.
Såg även jag en shopaholic framför mig först. Så rätt som Linnn säger om att flytta oron för festen till vad hon ska ha på sig. Gillade dialogen, igenkännande.
SvaraRadera