I körkortsåldern

Viljorna kommer inte i rätt ordning. Först vid femtio ville hon ha frihet, vid sextio kom hon i körkortsåldern. Pengarna hade hon men inte tiden. Inga egna ungar längre men jobbet tog sitt, och barnbarnen, och själva livet, och trots allt var hon litet tröttare än förr. Hon märkte det bara själv, inte ens döttrarna visste. Det var en detalj, en liten detalj, att hon stönade när klockan ringde, då redan trött inför den gryende dagen.

Lektionerna ökade hennes vakenhet. Den trafik hon befunnit sig i hela livet, som cyklist, gående och någon gång som passagerare, tedde sig dels så mycket större, dels så avkodad, läsbar, när hon satt bakom en bilratt. Det var som att ha varit till optikern, fått en ny syn. Alla vägmärken som lyste emot henne! Bilarna som rörde sig rytmiskt, som cyklar! Hon förstod, att när man väl behärskade sitt fordon, var bilkörning inte olikt att cykla.

Sonen var den ende i närmaste familjen som hade körkort.
– Hur lärde du dig motorn och kopplingen och växlarna? frågade hon honom efter fjortonde lektionen.
– Åh, sa han nonchalant, det lärde jag mig när jag var fem. Den där boken ”Så funkar det”, du vet.
Efter tjugoåttonde lektionen hade bilskolläraren ett allvarligt samtal med henne. Hennes inlärningskurva var flack och gick väldigt mycket upp och ner.
– Är det som en trappa? sa hon hjälpsamt. Hon visste så väl att det var vanligt.
– Nej, det är för djupa dalar, sa han och ritade en sinuskurva i luften.
Bedrövat försökte hon hitta tillbaka till affirmationen: ”Jag rör mig genom trafiken som på cykel, jag rör mig genom trafiken som på cykel.” Hon slöt ögonen och försökte se kopplingen framför sig. Det gick, men då gick det inte att se växellådan. Och motorn, sen!
– Är du kvar? sa läraren.
– I allra högsta grad, svarade hon. Vad ska vi göra? Blir jag relegerad?
– Inte då! Vi drar in mycket pengar på dig!
Och så föreslog han det: körkort bara för automatväxel. Sådant som amerikaner har. Hon tog sig några dagar att fundera. Det var ett lätt beslut.

Hon har alltid varit bra på att cykla. Kryssat fram mellan fotgängare, soptunnor och hundar. Nu, sedan några år tillbaka, är hon en van trafikant även som bilist. Till skillnad från många kvinnor i hennes ålder som haft körkort länge, tvekar hon inte inför att backa och fickparkera och byta fil. Hon kan läsa trafiken och hon kan sitt fordon, nu när hon kör med automatlåda.

(Utmaning: skriv om automatik)