Fest för farmor

Ingen vet hur många som kommer. Farmor har sagt att det ska vara öppet hus. Räcker det med tio tårtor? Tolv bitar på varje tårta? Jo, tolv bitar. Det har jag laborerat mig fram till medan jag prövat varje recept på sachertårta som jag kunnat hitta. Sachertårta är svårt. Chokladtäcket får inte vara för hårt, så att det krackelerar fult när man skär.

Sachertårta är det enda tänkbara. Sushi och sachertårta. Vi ska duka både med pinnar och med kniv och gaffel, för alla de äldre gästernas skull. Många kommer att fnysa men det kan inte hjälpas. Det är farmors vilja som styr. ”Gör som ni vill” har hon sagt i ena andetaget. I det andra: ”Det ska vara sushi och många levande ljus.” Så vi gör som vi vill: vi vill följa farmors vilja.

Med nöd och näppe får jag in två kakformar i ugnen. Sex omgångar blir det. Jag gör smet till fyra tårtor samtidigt, det verkar fungera. Aprikosmarmeladen gjorde jag själv i höstas. Knepet är att blanda i några torkade aprikoser bland de färska. Lite kokosfett i chokladsmeten, så stelnar den fast och mjukt. Skärbart.

Sushin ger vi oss inte in på att göra själva. Farmor skulle inte gilla det. Nej, den kommer i morgon, fräsch och fin, från Shogun i Gamla Stan. Niohundra bitar. Såar med miso och med grönt te. Vi ska duka upp en vacker sushibuffé.

Som vanligt ger köksarbetet ett lugn i magen. Jag går i bakdoft och bläddrar bland minnena av farmor som i barndomens View-Master, noterar samtidigt fnissande tungspetsen som sticker ut varje gång jag ska smeta på chokladen. Finlir är inte min grej. Ändå ger jag mig på det, gång på gång.

När allt är klart och tårtorna vilar övertäckta på grannens balkong, konstaterar jag att det tagit i snitt fyrtio minuter per tårta. Ändå är jag nöjd. Nu gäller det bara att checka... Kaffet får vi göra i morgon bitti, det finns mjölk och grädde och sockerbitar... Festvåningen ska Örjan få nyckeln till ikväll. Vad är det mera? Det är något mera.

Timmar senare vaknar jag med ett ryck. Vi har glömt bénédictinen till kaffet! Fest för farmor utan bénédicitine – en omöjlighet. Nå, vi hinner. Begravningen börjar inte förrän klockan ett. Jag gör en kluddig anteckning i slarvblocket bredvid sängen, somnar sedan omedelbart i framstupa sidoläge, drömmer om choklad.

(det finns en text, "Farmor", som jag skrev i november men inte lyckas länka till. Det här är samma farmor)

(utmaning: skriv om att förbereda)