Den här gången ska det gå bättre. Den här gången ska jag komma hem tidigare från jobbet, vispa vitor och gulor för sig, tömma soppåsen när det passar. Ömhet ska finnas, med en neutral grundton. Vi ska företa resor, vara mycket, mycket alerta på varandras känslor, inte ta någonting för givet. Vi ska simma i ett hav av resignation. Veta att det bara kan bli vi, bara kunde bli vi, bara kommer att vara... Och jag ska lägga min buktiga buk mot hennes konkava, det ska födas tillit där, vemod, kanske också kättja. Vi ska säga att vi har det så bra som vi har det. Att världen gärna får försiggå någon annanstans. Att vi är skapta för att finnas i det slocknade. Ämnade att vara uttjänta ullstrumpor för varandras fötter.
(Utmaning: skriv om en nystart)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känslan är väl att det inte kommer att lyckas. Gillade de buktiga och konkava bukarna. Det säger att de kommit en bit på vägen i livet. Målande som vanligt.
SvaraRaderaJag får också känslan av att det inte kommer gå, men kanske, jag hoppas, att det gör de den här gången. Texten beskriver, hur de kan vara i livet, precis hur det kan kännas. Den känns väldigt verklig och jag kan se allt de ska göra tillsammans framför mig. /Betty
SvaraRaderagillar bilden med de uttjänta ullstrumporna.
SvaraRaderaHärliga ordvändningar på ett ämne som vi alla då och då lovar oss själva.
SvaraRadera"Vi ska säga att vi har det bra som vi har det..." ja, där anar jag oråd, som om det finns något att dölja, Spännande.
SvaraRaderaTexten känns uppgiven.Ett hav av resignation fångade mitt intresse. Ordet kättja skapade en negativbild av relatiionen vilket jag förmadar var meningen, Jag uppfattade det i alla fall så.
SvaraRadera"Vi ska simma i ett hav av resignation." Underbart formulerad fras men inte ett stabilt fundament för en nystart av en gammal relation direkt.
SvaraRadera