Hon är med i en besöksgrupp i fängelset och på onsdagarna är det sakral dans. I kyrkan är det ingen som tycker att hon ter sig löjlig i sin laxrosa lahmannströja. I alla fall säger ingen något om det. På terminsavslutningen ska de ha slöjor. Olikfärgade slöjor för de olika chakrana. Hon minns inte att det stod något i Bibeln om det. Chakran. Hon önskar sig en lila slöja men det blir nog en mossgrön. I sakral dans gör det inget om man känner sig klumpig. Man kan rulla runt på golvet, om man vill, bara man kommer ihåg att resa sig då och då och sträcka upp händerna mot himlen. Det manifesterar kosmos. Hon jobbar politiskt också. Kommer när någon sms:ar att det blir en aktion. Rädda valar. Stoppa kärnkraft. Reclaim the streets. Hennes jobb är krävande men inte välbetalt, hennes lägenhet liten men inte mysig. När hon någon gång har tid att krypa ihop i soffan med Buddenbrooks känner hon vad gemenskap vill säga. Om Thomas Mann fortfarande levde, skulle det finnas någon som kände henne inifrån och ut.
(Utmaning: skriv om att göra något tillsammans)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"bara man kommer ihåg att resa sig då och då och sträcka upp händerna mot himlen." En underbar bild av någon som verkligen försöker vara en i gänget. Härlig text.
SvaraRaderaMen ändå så ensam..så känner jag när jag läser texten om henne.
SvaraRadera