Vi lever som barn i konsumismens rike. Inget att ta ansvar för, utom köpkraften. Ett par - tre generationer tidigare; våra föräldrars föräldrar i en tillvaro av hårt arbete och knapphet. Våra föräldrars föräldrars föräldrar, som sa: "Jag har i alla fall hälsan". Det lät gammaldags. Det lät som något ur Bibeln. Eller som något man flinade litet åt, i tysthet. Ett föråldrat perspektiv. De sa också: "Man saknar inte kon förrän båset är tomt." Det gäller oss. Hälsan, till exempel, tar vi för given, till den dag vi står där med en kronisk diagnos. Vi har inga makter att rasa mot längre men vi säger ändå: "Varför hände detta mig?" Ser det som en oförrätt. Blir arga över att det inte går att köpa sig fri. Så långt har vår barnslighet gått.
"Don't pity the past for what it didn't know but pity yourself for what it did." (John Fowles, The Magus)
(Utmaning: skriv om något underskattat)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, så sant! En tankeställare. Ha en skön dag!
SvaraRaderaja så sant och så förbannat sant. vi sätter mera värde på platttv än oss själv när kroppen skriker av trötthet då arbetar vi lite till för att batala av den platta tv vilken sjukhet vi hedrar idag
SvaraRaderaSå sant, livet i sig är underskattat, vi tror vi är odödliga med våra tankat om att sjukvården fixar oss. Men även av våra tankar på att alltid planera saker eller skuta upp saker till framtiden som vi faktiskt inte vet om vi har en framtid och ett liv i morgon.
SvaraRaderaJag har tänkt på att ibland måste man bli drabbad (gillar ej det ordet, men kom ej på ngt bättre) av en sjukdom för att verkligen stanna till, se sig om, hur värdefullt allting är som man har...för som de gamla sa: det är först när man förlorar något som man saknar det.
SvaraRaderaSkarp text, gillar den, speciellt slutet om hur långt vår barnslighet gått. Att allt kan köpas för pengar.
SvaraRaderajag gillade oxå texten om att vi måste tänka till och vara tacksamma för det vi har.
SvaraRaderaså sant, tänker på samma saker själv. Vi är som barn lever i nuet tror vi fats vi ser bara frantiden.
SvaraRaderaCitatet var välfunnet
sv: Så är det nog med många tyvärr..
SvaraRaderaoch din text beskriver också så väl hur man tar för givet, man inte tänker så mycket på det föräns det är väck. Vi är väldigt dåliga på att uppskatta de vi har.
Så sant som det är skrivet! Andra meningen?
SvaraRaderaVad lustigt. Inatt låg jag och min man och pratade om det här med att den kvarvarande förälderns förr i tiden flyttade in til sina barn när de blev äldre, och då kunde hjälpa till med att sköta om barnen och därmed ge barnen en naturlig kontakt med äldre människor och lära dem att ha respekt för sådana. Vilket total saknas hos ungar idag. Därav kunde mamman om hon nu ville, ha ett dagligt jobb att gå till. Min mamma var hemma med mig under hela min uppväxt och det är jag mycket tacksam för. Dessutom hade jag daglig kontakt med min farmor och farfar och min gammelmormor. De lärde mig så mycket om livet som inga skrifter någonsin skulle kunna göra.
SvaraRaderaIdag däremot skall barnen helst som ettåring in på dagis och mamman snabbt ut i arbetslivet för att tjäna ihop mer pengar för att köpa fler saker. Sjukt tycker jag och gör tvärtemot.
Tack för att du påminner! Jag har en lapp på kylen som säger: Var sann i ditt tal, Ta ingenting personligt, Ta ingenting för givet och Gör alltid ditt bästa. Jag tror att jag ska sätta dina visdomsord bredvid!
SvaraRadera