En undersökande kan man vara på många olika sätt. Man kan vara det frågande barnet, munnen ständigt öppen i ett förundrat "o". Man kan vara som barnet, som skruvar sönder mammas strykjärn. Man kan vara på många olika sätt men de allra största undersökarna har dessa två drag i kombination - det frågande och det isärskruvande. Inför allt ett barn, utan för många förutfattade meningar, med villighet att härbärgera nytt i sinne och kropp varje dag. Respektfullt frågande och hänsynslöst dissekerande.
För den dissekerande är detaljerna allt. Den frågande kan drunkna i helhet. Den dissekerande upptäcker detaljer; den frågande minns dem i efterhand, som till synes slumpmässiga brottstycken.
Ordet detalj kommer av det franska verbet détailler, som ytterst betyder skära i stycken. Det är vad den lille pojken gör när han får slakta familjens gamla strykjärn.
Själv är jag en frågande. Jag är sällan medveten om att jag upptäcker detaljer. Men o, hur klart de framstår i efterhand!
En av de få gånger jag vet att jag upptäckt detaljer var när jag för första gången i livet var på ett sportevenemang. Det var SM-delfinal i basket och jag kände en av spelarna. En bit in i matchen var det som om mitt fokus ställdes om, jag såg inte bara en böljande sjö av tjejer som sprang fram och tillbaka, utan jag såg. Jag såg vad de gjorde.
Efteråt kunde jag sitta med min vän spelaren och rita upp speluppställningar och fråga om dem, fråga om olika moment i matchen, varför de gjorde si och så. Det slår mig att jag väl just den här dagen var en "stor undersökare" en som kan kombinera helhet och detaljer. Jag skulle ha lämnat allt och slagit mig på basketanalys, förstås. Men nu kan jag inte minnas ett dugg, utom att vi fick många lättprodukter när vi fikade hos min vän basketspelaren sen.
(Utmaning: skriv om att upptäcka detaljer)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag tycker ofta det är så att man i efterhand kommer på vad det egentligen var man sysslade med är nog lite lik dig och det där barnet ska vi inte prata om. för genom att prova är så jag fortfarande lär mig. Men det är klart det är min adhd som gör mig till en liten sönderpillare.....
SvaraRaderaspännande att läsa om dig som blivit stor i mina tankar men kände en liten besvikelse eller bestulen på en beskrivande berättelse.... ;/
Ja, du skulle blivit basketkommentator. Själv är jag en gammal basketspelare, men helt värdö på analys.
SvaraRaderaJag har inte tänkt på det så här. Att dom stora undersökarna kombinerar egenskaperna. "Respektfullt frågande och hänsynslöst dissekerande". Och jag tror att du har båda egenskaperna i dej, annars skulle du inte ha kunnat skriva den här texten. Som jag blev kär i. Kanske för att detaljer är så svårt för mej. Trots att jag gärna skruvade isär allt som fanns när jag var mindre. Även små flickor...
"Ordet detalj kommer av det franska verbet détailler, som ytterst betyder skära i stycken. Det är vad den lille pojken gör när han får slakta familjens gamla strykjärn." ett särskilt härligt stycke om dina morgon funderingar om detaljer i vardagen.
SvaraRaderaMen jag kan inte helt hålla med dig om att du inte ser detaljer, kan man skriva som du gör så måste man också (även om det är omedvetet)se och lagra detaljer.
Som vanligt är det upplysande att läsa dina inlägg. Jag håller nog med de andra att du förfogar över båda sätten att se. För min egen del tycker jag det är jobbigt med detaljer, i alla fall i verkliga livet. Kanske är det därför man gillar att skriva, för att i lugn och ro få lite ordning på tillvaron.
SvaraRaderaVisst är det häftigt när man inser att man lärt sig något utan att försöka.
SvaraRaderaInsikten kommer plötsligt utan förvarning och man inser att hjärnan är en underbar tingest som utvecklas.
De allra största undersökarna är enligt dig en kombination av frågvisa och "sönderpillare". Jag gillar den tanken mycket. Har mött många sådana barn och de lär sig så himla mycket i långa loppet, även om många vuxna tycker att sådana barn är krävande emellanåt.
SvaraRaderaJag gillar som vanligt ditt sätt att uttrycka dig. Idag byter du stil ganska mycket under textens gång, från det lite mer "undervisande" i början till den personliga tonen i slutet. Jag gillar "undervisningen" och betraktelserna utifrån bäst.
SvaraRaderaVilken underbar insikt, att för en dag få förstå vad sporten egentligen går ut på. :D
SvaraRadera