Farmors händer var lena och doftade ålderdom. Hon gick i rutiga klänningar och blommiga syntetförkläden, kläder som bara kan köpas på postorder och som bara köps av äldre kvinnor i avfolkningsbygder. Farmor har varit borta i tjugo år och mer. Det kanske har ändrats, det där med kläderna från Wästgöta Textilindustri. Hon var den enda kvinna i avfolkningsbygd jag kände. De som nu är lika gamla som hon var då, är födda på trettiotalet; skulle aldrig bli sedda i ett syntetförkläde, blommigt eller ej. Hon köpte broderisatser också, från företag som annonserade i tidningen Land. Broderierna gick i orange, grönt och brunt långt efter det att sjuttitalet var avskaffat.
Och så bakade hon farmorskakun. Mjukt tunnbröd som egentligen skulle bakas i bakugn men hon fick det lika gott i den vanliga elspisen. Mjöldamm i hela köket, spisen på högsta värme, jag fick alltid hjälpa till med spjalken. Ja, baka ut fick jag också göra. Knåda en liten, liten bulle av den mjuka, smidiga degen och så kavla den tunt, tunt, tunt, allra först med vanlig kavel, sen med kruskavel.
Mjuk:
"b) om bröd, kaka o. d.: som beretts på sådant sätt att det på grund av ringa vattenförlust har en lös o. lucker konsistens (i motsats till hårt bröd, knäckebröd, tunnbröd, skorpor o. d.); äv som icke torkat o. därigm förlorat dylik konsistens; motsatt: hård. "
(källa: Svenska Akademiens Ordbok)
Hon var litet egen, farmor. Vem är inte det. En gång gick hon ut och sådde spenat mitt i matlagningen. Det var väl fisk hon lagade, och så kom hon på att hon behövde spenat. Inte så konstigt, egentligen. Jag kan känna igen mig. En annan gång skulle alla gå bort någonstans. Alla utom farmor stod uppklädda i hallen på utsatt tid och så började det spörjas var farmor var. Då stod hon i nattlinne - troligen från Wästgöta Textil - och skurade källartrappen. Och så hade hon ett eluttag som det var bättre ström i än det andra i köket. Skarvsladdar över hela golvet när hon skulle grädda våfflor eller använda hushållsassistenten.
Ett av barndomens många kulinariska minnen: farmorskakun direkt ur ugnen med sjöar av smältande smör som skulle balanseras. Det och ett glas mjölk. Gommens lycka och självförtroendet: känslan av att ha åstadkommit något.
(Utmaning: skriv om något mjukt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Wästgöta Textil. Vilka flashbacks jag får. Å, vad jag tyckte om den här puffen, detta spenatoriginal, och det torra avbrottet i mitten. Den är rolig, texten, men ockå värdig och jag vet att jag petar i dina slut i vanliga fall, men idag föll det så självklart på plats.
SvaraRaderaRolig och träffsäker. Jag log när jag läste den, och jag blev förtjust i din goá farmor
SvaraRaderaOj, vad sugen jag blev! Inte fresta mig så..."direkt ur ugnen med sjöar av smältande smör"...jag som håller på med äckligt pulver just nu för att tämja dom bångstyriga volangerna som har utvecklats i full frihet under sommaren.
SvaraRaderaEn fin beskrivning av din Farmor.
SvaraRaderaMin farmor bar nästan ständigt dessa förkläden som du beskriver, och min mor har dessa idag när farmor gått bort.
SvaraRaderaEn jättefin och ömsint kärleksförklaring tycker jag att det är.
visst e de härliga farmödratr min lever ännu är 85 i mars nästa år luktar ännu som min underbara gulliga farmor fast bakar och sånt det har hon tyvärr inga krafter kvar till bra skrivet min farmor kom i tankarna
SvaraRaderaEn vacker och kärleksfull beskrivning. Jag log mig igenom den.
SvaraRaderaFin beskrivning av din farmor men jag tror inte att de där kakorna var lika goda som dem man bakar på öppen eld!!
SvaraRadera