- Min terapuet säger att jag gör det för att straffa mig själv, förklarar jag förnumstigt.
Fast det är inte sant. Min terapeut skulle aldrig påstå något, hon kommer med förslag. "Tror du att du gör det för att straffa dig själv?", har hon frågat. Det är i princip samma sak.
- Min Gud, min Gud, det är mig du straffar, säger mamma som en annan medelhavsmorsa.
För att hon kommer kanske en gång om året när det är litet stökigt.
- Låt det vara, säger jag buttert.
Hon knogar på.
- Det går inte att vara här!
- Men när du fått det som du vill ha det, är det dags för dig att åka hem igen!
- O, om du ändå kunde visa litet tacksamhet!
Själv går jag håglöst och plockar i några högar, diskar. Vad kan jag göra? Jag hade tänkt att vi skulle gå på pre-rafaeliterna. Och se någon film. Men hon torkar golvlister och dammar taklampor. Hur mycket finns att göra i en liten etta som är förborgat för mig? Mamma vet.
- Ska vi inte passa på att tvätta bäddmadrassen medan jag är här?
Hon är som terapeuten. Hennes frågor är inte frågor. Hon visar mig: bäddmadrassen är gråbeige, inte beige. Det är viktigt.
- Så kan jag stryka medans...
- Mamma, jag bjöd hit dig för att vi skulle ha det trevligt!
- Det är väl trevligt för dig att få det litet fint?
- Gör du det för min skull eller för din egen?
Mamma tolkar det som en retorisk fråga.
- Jag ska ta ett tag under sekretären. Där brukar det vara så dammigt.
En skugga förtjusning i hennes röst.
(Utmaning: skriv om ett mönster)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så bekant. En sån mamma hade jag. Nu får damm och annat ligga till sig medan jag gör nåt roligare, eller kanske inget alls. Ha en underbar måndag!
SvaraRaderaMin mamma skulle aldrig städa hos oss, hon orkar knappt med sitt eget.
SvaraRaderaVälskrivet och jag känner irritationen över att mamman inte kan släppa och göra något roligt med sin dotter istället.
Bra! Hoppas att DIN mamma inte är så!
SvaraRaderaJag undrar om min mamma kommer att vara sån när jag flyttar hemifrån. Nu får jag iaf plocka undan efter mig själv vilket känns ganska skönt (;
SvaraRaderaGillar repliken "Gör du det för min skull eller för din egen?". Dessa föräldrar som vill så väl, men som kanske inte alltid inser att man lever sitt liv lite annorlunda än de själva. Tycker du får fram känslan bra.
SvaraRaderaÅ, vad jag känner igen mig! Min mamma har haft en tendens att vilja styra upp totalt...och så fort man är det minsta lilla sjuk tar hon över helt. Så VAR det. Din text var talande, "man kom direkt in i handlingen..."
SvaraRaderaJag tror hon behöver byta terapeut åtminstone. För mamma kan hon varken byta eller förändra.
SvaraRadera