Utmaning 216 - En daglig dos

Den enda rutin som står absolut fast i hennes liv, är sömnen. Med den slutar och börjar hennes dag. Sömnen på fjädrande hård kapok. Den lilla ritualen att veckla ut och sedan ihop futonen kan ta högst femton sekunder varje gång.

Hon har slutat undra över duntäcket, det är mjukt och skönt igen, trots fågelterrorbilderna på teve. Glömskans samarbete med marknaden. Nästa gång hon behöver ett täcke här i livet, har branschen säkert löst det. En frivillig märkning, eller något. "Garanterat ej från levande fågel". Nej, låter inte så bra. "Garanterat död fågel vid plockningen". Det går nog att lösa.

Det är inte hennes problem. Hon vet att hon kommer att hinna läsa exakt ett och ett halvt kort kapitel i Kerstin Ekmans Herrarna i skogen. Den digra storpocketen är skamfilad, vind och bucklig av alla törnar den fått när den fallit efter ett och ett halvt kapitel. Ändå har hon inte kommit särskilt långt. Det är inte lätt att komma långt i Kerstin Ekmans böcker men hennes prosa passar bättre för essäer än för romaner. Det går att förlika sig med det knarriga.

På sistone har hon börjat drömma. Hon drömmer att hon shoppar vilt i ett avlägset land och att grannen kommer in och beordrar henne att städa. Hennes milda, väna granne står och ryter. Det är så verkligt, att hon tror att det har hänt, när hon tassar upp på morgonen och slår på datorn. Detta är en rutin som blivit lika viktig som sömnen. "Blogger Instrumentpanel" står det när hon öppnar internet för att få dagens ämne. "Skriv om en daglig dos".

Att tala ut med grannen får vänta. Nu ska här kokas kaffe och väntas på att fingrarna och huvudet lär sig vad som ska berättas.

Hon kommer tillbaka med kaffet, börjar. Snart är det över. Då är det bara att vänta på sömnen inför nästa dag. Medan hon väntar, passar hon på att leva, ackompanjerad av datorns 'pling' som indikerar nya inlägg, nya kommentarer. Det finns andra som är som hon i något avseende.

(Utmaning: skriv om en daglig dos)