Pink House

Pink House. Första gången jag var där hängde regnet som snorgardiner från taken. Sängen och kläderna luktade milt av mögel. Det fanns inget eluttag i rummet. Jag satt och skrev i det stora matrummet, utan spänningsstabiliserare. Vätan från atriumgården som en vägg. På eftermiddagarna gick jag ut och kliade arbetselefanterna när de kom förbi på vägen. Någon gång följde jag också med Shyama till marknaden. Annars satt jag inne i ett tropiskt rus. Monsun. Jag var lika blek när jag åkte tillbaka som när jag kom dit.

Nu tummar jag på fotona. De är utskrivna på min gamla skrivare, så de är aningen randiga. Regnet omskapas till en mjölkvit välling omkring personerna. Shyama. Lesley. Suresh. Jag och Shyama. Jag och Lesley. Jag och Suresh.

Shyama mejlar till jul och till påsk. På julen har hon mycket att göra, till påsk skriver hon: ”Kom igen! Men kom inte under monsunen den här gången!” Mejlet kommer en eftermiddag. Jag har inget speciellt att göra. Fick ett ryck och storstädade, nu kan jag inte ta mig för med någonting, eftersom det stökar till. Jag sitter och stryker med handen över duken, minns Pink House, mögelimpregnerat, inregnat, nästan uppluckrat. Samtalen och arbetet. Min största ro i livet. Jag tar mig tillbaka till datorn och beställer. Quatar Airways i början av januari. Biljetterna är nyss släppta.

En så annorlunda atmosfär när jag travar uppför backen från stan, ryggsäcken på ena axeln. Massor med ensamma män som vill ta en till olika sevärdheter, vill visa en till ett guest house. Förra gången hade jag inte alls känslan av att vara på en turistort. Vänligt skakar jag männen av mig, en efter en. Jag går snabbt. Det tar på vaderna. En krök nu och in på stigen. Pink House ligger som en liten färja i grönskan. I trädgården står Shyama och skördar rampe. Lyser upp med sina fina vita tänder. Kommer mig till mötes.

”Nu ska du se! Nu är det fullt här! Då får du äntligen någon att tala med.” Jag får ett mindre rum. I varje hörn hänger västerlänningar. Fortfarande inga vägguttag i rummen, förstås, men kring bordet sitter andra dygnets alla timmar. När jag hälsat på Lesley och Suresh ställer jag mig, kort och timid, med laptopen under armen.

Det blir en annan sorts semester. Det blir härliga vandringar i bergen i gryningen, fram till jättebuddhan. en dag. Det blir tandtemplet, Queens, till och med affärer med antika smycken och något biståndssubventionerat ställe som säljer tofu i alla former. Men Pink House för mig kommer att vara det kompakta regnet, möglet nästan som tunna flagor i luften och – att vara ensam gäst.

(Utmaning: skriv om att boka.)