Genombrutna ljus

Dagens första tanke kommer marscherande, uppfordrande och skräckinjagande, klockan 12.23. Då har jag släpat mig ur sängen, ätit frukost, cyklat till jobbet i ett mentalt vakuum, inkapslad i mig själv. Oväckt och lealös har jag satt mig på min arbetsplats, börjat jobba. Satt igång bandet, dragit varorna under läsaren i kassan. Blipp, blipp. Stoppat banden vid något kritiskt ögonblick men det är knappast så att det kräver tankeverksamhet. Trehundraarton kronor! Nittiofem! Utanpå min varelse har jag klistrat ett hjärtligt leende. Det tar hand om interaktionen. Själv sitter jag innanför, kan tänka på vad jag vill. Eller, som idag, inte tänka alls. Inte förrän det slår mig, klockan 12.23, att Peter fyller år idag. Inte jämnt men år. Och han har legat i min säng idag och försökt väcka mig med sina kyssar, sen har han ställt iordning frukosten, rullat runt med mig i sängen för att få mig vaken, pratat spirituellt och intressant vid frukostbordet medan jag suttit och nickat, sen har han gått. Peter fyller år idag och det är två dagar till löning.
– Ja, det är ett stressigt jobb det här, säger en dam som tycks ha sett min panik.
Jag vill be henne om att få låna en tusenlapp. Säga att stressen blir mindre då.

På rasten ringer jag alla. Ingen kan låna mig pengar. I fikarummet ligger en plastpåse med ljusstumpar. Jag är desperat. När dagen äntligen är över åker jag hem och gör ett vattenbad, plockar fram is.

”O, så vackert!” utbrister Peter när han ser mig sitta i ljuset från två genombrutna blockljus, som spets eller hålsöm. Det ser komplicerat ut men det är isen som gör det. Man häller krossad is i burken innan man slår på stearin. Jag har plockat fram den sista mormorshundringen ur kuvertet och köpt en vinare, gjort någon sorts paj eller pizza. Och så ljusen. Det är vad jag gjort.

(Utmaning: skriv om dagens första tanke)