Jag bor på Masbolandet i ett hus som är grått och fyra våningar. Lotta bor i ett likadant hus en bit här ifrån. Mittemellan träffas vi för att leka. Det är en grusplan med några gungor på. Vi gungar och pratar. Ibland hoppar vi rep. Men vad vi vill är att göra som i böckerna. Göra något som tar bort det gråa. Något som gör saga av Masbolandet. Vi är barn. Vi har väl rätt att bo i en saga? Vi vill göra hyss.
I Lönneberga – där! Där gick det att göra hyss. Fast han menade aldrig något fel, Emil. Det bara blev så. Han var så finurlig. Haspen på insidan av dörren till snickarboa. Alltid kom han på något. Och han blev större än sig själv, han var sin egen saga som lyste omkring honom.
Vi pratar inte så mycket om Emil, Lotta och jag, för att vi är tjejer. Men vi pratar om att vi vill göra hyss. Det är besvärligt att tänka ut hyss. För Emil gick det av sig själv. Han behövde inte sucka och fundera och dra med skon i gruset nedanför gungan. Allt vi tänker ut är för töntigt. Hälla a-fil i mjölkförpackningen och tvärt om. Hissa upp någon i något – det finns ingen flaggstång och det är redan taget av Emil.
Man kan inte göra hyss i betongen. Grå, grå, grå. I Lönneberga är allting rött. Det är redan upplagt som en saga.
Det slutar med att vi gör det där banantricket, ni vet. Att man skivar en banan innanför skalet. Den som ska äta den skalar den, och så är den redan skivad. Sen skiter vi i hyssen. Vi startar en detektivklubb i stället. Det passar det gråa. Vi skuggar misstänkta personer och skriver upp numren på bilarna, fryser om händerna och märker att det inte blir någon saga. Det kunde åtminstone bli Tvillingdeckarna.
– Vi har för dålig fantasi, säger Lotta.
Inom mig anar jag att hon har rätt men jag säger:
– Det är Masbolandet det är fel på.
– Det ska inte vara så när man är barn, att det är roligare att läsa böcker än att leva, säger Lotta.
Jag får faktiskt tårar i ögonen när hon säger det och det gör ont i bröstet när jag känner hur mycket jag vill att det ska vara roligare att leva.
– Du! Vi skuggar en till! säger jag.
(Utmaning: skriv om ett hyss)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skit i hyssen. Sagan överträffar alltid verkligheten.
SvaraRaderaJag tycker vi ska kämpa för att livet blir roligare än boken, fast det kan bli svårt. Bra historia som vanlig!
SvaraRaderaFin barndomsstämning. Hoppas nästa person Lotta och jag skuggar visar sig vara ute på spännande stråt.
SvaraRaderaBra text, men funderar på hur gamla "Lotta och jag" är.
SvaraRaderaDet känns så "Vuxna" funderingar, roligare att läsa än att skriva.
Gillar som man säger på facebook.
SvaraRaderaBlir fundersam och tänker på min egen uppväxt när jag läser din text. Känner igen mig...
SvaraRaderaBra beskrivning!
oj vad jag önskar att jag fick vara en av er jo Jag tror jag ville va berättaren och jag tror att vi alla i barnåren är lite av Emil men att vissa av oss snabbare lär oss vad som ger bra och mindre bra utdelning och att vissa av oss aldrig lär oss. utan provar igen o igen
SvaraRaderatack för att jag fick möjligheten att läsa dina e som alltid så intressanta texter.
Hâr kan man känna igen sig.Men texten känns ocksâ väldigt uppgiven/Var är barnens envishet ?
SvaraRaderaBarnatristess, känns det som. Längtan efter något annat. Även om tankeformuleringarna känns vuxna tror jag att andemeningen, tanken finns hos många små. Fin text - som vanligt!
SvaraRaderaGillade beskrivningen av det grå och fick också ont i hjärtat av frasen att det ska vara roligare att leva än att läsa böcker. Bra text!
SvaraRaderaFörväntade ett samband med Emil och Lönneberga i någons text, här kom det. Bra text.
SvaraRaderaSuck, ja den gör lite ont den här. Fin fantasifull text!
SvaraRadera