Om en barndom

När han kom hem satt hon på vardagsrumsgolvet bland hans flyttkartonger. ”Jag fastnade för det här,” sa hon med ryggen mot honom och höll upp det stora buteljgröna fotoalbumet ovanför huvudet. ”O, vad du måste ha älskat din mamma!”

Han svarade inte, slängde bara jackan över en fåtöljrygg och gick fram och kysste henne i nacken. ”Förlåt att jag är sen,” sa han. ”Ska vi ta och måla det sista i sovrummet nu?”

”När dog din mamma?” frågade hon ett par timmar senare när de med målarfärgsfläckiga händer satt och plockade hämtsushi från ett gigantiskt fat. ”Jag var tolv,” svarade han. ”Mmmm...” sa hon. ”För tjugo år sedan. Du måste sakna henne oerhört.” Han nickade frånvarande. ”Som hon lekte med dig och kramade dig, gjorde saker med dig..,” fortsatte hon. ”Det är så viktigt för ett barn.” Han lade ner pinnarna. ”Jo, det är viktigt,” sa han. ”Vad är det, Klas?” frågade hon. ”Är det jobbigt för dig att prata om henne? Saknar du henne för mycket?” Han gjorde en märklig grimas ”Faktum är... Faktum är, att du säger samma saker som pappa alltid säger. 'Du måste älska henne.' 'Du måste sakna henne.' Jag saknar henne inte alls.” Hon blev upprörd: ”Inte alls?” Hon nappade åt sig albumet, slog upp ett uppslag på måfå. ”Titta här!” sa hon. ”Så mycket kärlek!” ”Mamma var bra på att posera. Jag minns de där bilderna väldigt väl. Nästan varenda en av dem minns jag, hur de togs. Mamma blev en annan när pappa tog fram kameran. Det var nästan bara då jag kände hennes armar om mig och det var på ett konstigt sätt obehagligt. Ja, jag hatade de där stunderna.” Hon tittade tyst på honom medan han tog en räknigiri. ”Men min barndom slocknade när hon dog,” fortsatte han. ”Pappa, som var den som hittade på saker, som läste för mig på kvällarna, som var den som jag ville bli – han knäcktes och blev aldrig sig lik. Vi fick ett mycket tyst liv.” Båda satt tysta, orörliga, tills hennes hand frigjorde sig och smög sig mot hans. ”Man kan inte få tillbaka en barndom,” sa han och tittade upp mot den nymålade stuckaturen. Hon lät honom sitta med sträckt hals en stund, innan hon gjorde ett utfall mot den med tänderna. ”Men man kan få tillbaka sin lek!” morrade hon mot hans öra. ”Nu ska vi busa, du och jag.”

(Utmaning: skriv om något svalt)