Den gamla sköterskan

Den gamla sköterskan kommer in på femman och drar undan gardinerna, nickar vänligt till femman ett. Han heter Robert Fransson.
– Du har fått ett liv nu, säger hon allvarligt. Du kom in precis i tid i går natt.
– Joo, säger han inifrån sitt näpna bo av slangar och kablar.
– Och vad ska du göra med det liv du fått? frågar hon. Du är ändå bara femtiotvå.
– Jag stannar nog vid det gamla, säger Robert och ler. Det har klarat sig hittills.
– Du är stor på moral och etik, på att kategorisera och institutionalisera responser.
Hon sätter sig vid hans säng nu.
– Jaa, så kan man se det, säger han. Hur vet du det?
– Sett dig på teve, säger hon enkelt. Du anses klok men från din mun finns ingen väg till ditt hjärta.
– Vad menar du med det?
– Jag menar att du hänger ditt beteende på en krok du kallar norm och du vet att det kommer att följa lodlinjen även om det svajar litet. Det är besvärsfritt och rationellt, du behöver inte möda dig med ett unikt svar på varje situation som uppenbarar sig.
– Ingen människa skulle klara att ge ett unikt svar på varje...
– Etik. Har du tänkt på var det ordet kommer ifrån?
– Etik, etik... Nej, den etymologin har jag missat, trots min profession, säger han skamset.
– Från en indoeuropeisk rot som betyder ”själv”, svarar sköterskan snabbt. Har du tänkt på att etiska system i många fall är uppbyggda för att skydda egots egna intressen, eller gruppens?
– Etik är samhällsdanande, ja... börjar han men hon fortsätter:
– Inför ditt nya liv uppmanar jag dig att släppa loss från din rostiga gamla krok och nalkas livet som sig bör, barfota och med öppet hjärta. Låt medkänslan styra ditt handlande, inte oreflekterad moral. Kanske utkomsten blir densamma men du kommer att förändras och förändra. Jag lovar dig.
– Och vem är du? frågar han vresigt.
– Siv Nordkvist. Sköterska här på IVA. Om tre månader går jag i pension.
– Och vad har du för bemyndigande att lägga dig i patienternas moraluppfattning?
– Här befinner vi oss på existensens vassa egg. De flesta talar inte om det men det gör jag.
– Sluta med det omgående så kanske jag kan överväga att inte anmäla dig.
Hon skrattar till.
– Så många har sagt det. Så många. Vi ses igen!
Fortfarande skrattande reser hon sig ur stolen, klappar honom på magen och går.

(Utmaning: skriv om normer)