Om en walkabout

Det är mest vita som gör det nu. Går på walkabout. De kommer hit med sina dreadlocks, sina satellittelefoner, sina böcker om aboriginernas mystik och vill bli delaktiga, nå förståelse. Vi har knappt förståelse själva. Det är så skört. Min kompis Matt säger att om man en gång blivit våldtagen så fortsätter det och fortsätter, genom generationerna, den sista våldtäkten den mest subtila: förförelsen. Från två håll. Från det ena segrarmaktens inkluderande lagstiftning och arsenal av konsumtionsprylar. Ja, och drickat, förstås. Från det andra all denna förståelse, detta inlyssnande, denna vilja att bli mer aborigin än vi själva. Välvilliga vita unga vuxna som hänger med oss ett tag för att det ger poäng i politisk korrekthet, sen går ut på vad de kallar walkabout med sina ryggsäckar med automatiskt dricksvattensystem och den ständiga möjligheten att ringa hem till mamma.

Han pratar sävligt, Matt. En utomstående skulle inte höra hans kokande vrede. Men jag känner den. En struktur man inte kan riva upp för man är själv en del av bygget, problem man så tydligt ser orsaken till men som man ändå inte kan göra något åt. Vi är historiens gisslan, vi liksom alla människor på planeten. Vi vill ha teveapparaterna, ismaskinerna, jeeparna, vi som alla andra. Ja, och drickat, förstås. Och så vill vi ha vår kultur intakt, fast vi vet att det ena inte går ihop med det andra. Men det är inte så enkelt att det går att välja. Frågan är om det ens någon gång gick att välja. Historien är ingen matta som kan rullas tillbaka. Vi är körda. Vi ids inte ens gå på walkabout längre. Men det gör han, den vita killen i randig skjorta och vita byxor som står och sparkar sand utanför baren. Väntar på att få veta om han kan få skjuts en bit ut i bushen för att börja sin vandring.

– En walkabout är inte bara ett kraftprov, utan en i grunden andlig angelägenhet, säger Matt beskäftigt.
Som om jag inte vet.
– Surt, sa räven, svarar jag.
Vi sitter bekvämt i skuggan på en trave bildäck. Det är vi och solen och de loja fåglarna. Ja, och drickat, förstås.

(Dagens ord: walkabout)