Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 1 november 2010

... än till påska

Det är Annadagen som gäller men nu kan hon inte vänta längre. Det är den 15 november och allt ska upp ur det fördolda. Med Lillemans gamla badkar i matkällaren och så småningom den frätande lukten kan hon inte längre dölja sin iver. Den torra fisken har hon hamstrat sedan i fjol. Nu ska den i blöt.

Markus kommer upp efter att ha hämtat ett par folköl.
– Anita?
En lätt dragning på den sista vokalen. Hon får impulsen att gömma sig.
– Ja, älskling?
– Du har satt igång igen! Vad har vi sagt om att luta fisk?
– Det är väl mysigt med lutfisk till första advent?
– Men ingen människa lutar själv längre.
– Jag gör det.

Hon gör allt som har med julen att göra. Är besatt av den. Juldukarna är redan strukna tre gånger. Hon törs inte lägga på dem. På en invandraraffär fick hon tag på hela valnötter i somras. Hon köpte fem kilo. I hennes hemliga julgömma luktar det nejlikor och korinter. Där ligger fruktkakan, också den tillbliven i somras i en förstulen, nattlig seans. Hon har redan tullat när ingen varit hemma. Flera gånger. ”Julmissbrukare,” säger hon till sig själv. Det uppstår en darrig frenesi redan på högsommaren. Det är då hon stryker dukarna första gången. Köper saffran utifall. I skolan där hon jobbar får hon nästan hålla sig i katedern för att inte börja med Jesu födelse nu i november. Hemma har hon kommit på att de ska bjuda in till adventsfika på första advent. Det innebär att hon med gott samvete kan julpynta redan nu, ta fram tomtebloss och baka pepparkakor.

– Lilleman och Nora! Ska vi tända tomtebloss?
– Nääeh, säger Lilleman blaserat.
– Nej, det är lugnt, morsan, ropar Nora från sitt rum.
Anita sätter sig suckande vid köksbordet, smeker dess felfria yta. Tittar på tomteblossförpackningen. Den har sett likadan ut sedan hon var barn. Ett bloss var fick de varje julafton, brorsan och hon. Ett enda varje jul.

Hon vet inte vad hon ska hitta på. Hon mäter upp släckt kalk och soda till lutfisken för säkerhets skull. Hon skulle ju kunna ha för litet kvar från i julas. Nej, i mars var det väl hon lutade sist. Då hade familjens ansikten varit dallrigare än fisken. Det var då hon började gråta, för att Markus hotade med att de skulle åka till Thailand till jul.
– Ingen människa håller på med julen som du gör! hade han fräst.
– Det betyder att inga familjer får så vackra jultraditioner, svarade hon snävt.
– Så långdragna, menar du.
Han fick henne att skriva på ett papper då. Hon har inget minne av vad där stod. Vad spelar det för roll. Nu är det jul igen!

(Utmaning: skriv om att tjuvstarta)

6 kommentarer:

  1. Jag känner med Anita, skulle vara kul att uppleva hennes fint ompysslade jul.

    Hur tyckte du att det var att vara med i NaNo? Fick du ihop 50 000 ord, var det lustfyllt, blev det någon bok av det? undrar Ethel

    SvaraRadera
  2. Min karl är också sådär, medan jag helst skulle vilja rymma från alltihop.
    Bra text var det iallafall, och jag lider med henne

    SvaraRadera
  3. Det finns nog en julmissbrukare lite här och där som räknar dagarna och ligger i startgroparna laddade med tomtar och glitter. Bra text, lite synd om henne....

    SvaraRadera
  4. Tycker du beskriver hennes maniska sida bra.
    Sen får du in något som jag fastnade på.
    Hon smeker dess felfria ytan.
    Skit snyggt :)

    SvaraRadera
  5. Snudd på sinnligt om lutfisk, släckt kalk och soda. Och dragandet på vokalen!

    SvaraRadera
  6. Bra text, väcker både längtan efter jul o lite avsmak!

    SvaraRadera