Terror

Den rand där håret fäster vid baksidan av halsen är ekvatorn i den zon där ett nackskott placeras. Där blev jag skjuten och skjuten och skjuten igen. Ingenting förvånar. Jag representerar alla döda. Som Kamenev, Zinovjev, Bucharin och Rykov – Stalins forna bundsförvanter. De fick den sällsporda ynnesten av offentlig rättegång – före nackskottet. De strök med 1936 när Stalin drog igång de riktigt stora utrensningarna inom partiet. Nackskottet var också en sorts lyx. Förrädarna i partiet och ungdomarna som stulit gurka på kolchosen var egentligen till större nytta i arbetslägren. För 400 gram bröd och lite fiskrens utspätt med vatten byggde vi till exempel kanalen mellan Moskva och Volga – för hand. Omkring en miljon människor skickades dit. Över en fjärdedel dog. Många av oss murades in i slussarnas betongsidor. Där hade vi varandra.

Gulag. De är så coola, de ryska förkortningarna. Allt låter Osip&Lili, revolution chic. Så mycket de ville med det nya Ryssland och hur långsamt verklighetens malätna kappa slöt sig om dem. Han var så gullig, Osip Brik. Först bar han de prostituerade på sina händer, när han skulle skriva sin doktorsavhandling om dem. Sen Lili, med hennes krav på sexuell frihet. Sen Majakovskij. Han var så gullig och han satt i tjekan. Kunde berätta, neutralt som alltid, om de olika tortyrmetoderna. Jag minns särskilt en. Ett rör med en råtta i, fastsatt mot våra kroppar i den ena änden, i den andra försluten med nät. Sen tändes en eld i nätänden av röret och ju varmare det blev, desto mer desperat försökte råttan gnaga sönder våra inälvor för att ta sig därifrån. Jag är inte rädd. Jag representerar alla de döda.

Ett nackskott är barmhärtigast – som för Kamenev, Zinovjev, Bucharin och Rykov. Och den offentliga rättegången? Den avslutades med att de välregisserat föll på knä och bönade om att bli dödade.

Hårfästet i nacken visar siktpunkten för ett nackskott. Jag har blivit skjuten många gånger, jag har blivit skändad och dränkt, kvävd till döds och flådd. Men oftast, allra oftast, har jag dött den långsamma döden på en ranson av, säg, 400 gram bröd och en soppa gjord på fiskben. Det finns alltid någon som ser. Det finns alltid någon som är ansvarig. Jag representerar alla de döda. Vi är inte rädda längre.

(Utmaning: skriv om en nackdel)