Dragkamp

Våra fisketurer sträckte sig ofta bara hit, till svalkan i garaget, där jag förvarade mina fiskegrejer. Vi trodde alltid att vi var på väg ut men så blev vi fast i våra oändliga bestyr med drag och spön. Alla krigare vet att förberedelserna är roligast. Förberedelserna och skrävelhistorierna och taktiken som fötts i en halvdröm om natten.
– Det blir wobbler för mig idag, sa Göran. Årsjön. Där kan det bli storgädda.
Efter en paus sa han:
– Och du?
– Jag tar den här!
Jag visade upp mitt favoritdrag, en droppe tror jag men jag var inte säker, jag kunde inte så många namn som Göran.
– En spinnare! sa han försmädligt. De trasslar ju bara linan.
– Jag har aldrig varit med om att den här har trasslat linan, sa jag sanningsenligt.
Han tittade förbluffat på mig. Sen bad han att få syna draget.
– Asch, sa han nedlåtande. Du använder ju både lekan' och tafs.
– Ja, men är inte det bra då? Om det funkar? insisterade jag.
Det blev en lång tystnad. Han rasslade i sin verktygslåda, full med drag och tillbehör. Så tittade han upp, gravallvarlig, och sa:
– Det är att göra det väldigt lätt för sig.
Han lät som en präst. Ändå vågade jag bekänna:
– Jag har alltid både-och. Alltid. På alla drag.
Först ruskade han bara på huvudet. Sen satte han sig att forma sin alldeles extra komplicerade fästknut för draget direkt på linan. Jag såg det nu, för första gången. Hade aldrig tänkt på det förut.

Jag kan inte komma ihåg om vi kom ut och fiskade den där dagen eller om det blev så att vi blev stannande. Jag tror vi drog ut på fiske. Vi hade ändå inte mycket mer att säga varandra just då.

(Utmaning: skriv om drag)