Skuld

Hennes namn betyder ”nödvändighet”. Jag tänker mig att hon är galen. Att hon inte vet vad skuld vill säga, inte i verkligheten, men att hon hemsöks om morgonen av tunga känslor som hon inte kan identifiera, känslor som hon sopar bort innan hon fortsätter spinna, spinna vad som komma skall.

Vem kan ta sig sådan makt? Att spinna ödestrådar?

Hon och Urd och Verdandi kan det.

Jag sprattlar i min tåt. Har alltid gjort det. Jag tror på orsak och verkan. Fatalist, vad trist!

Någon sa att jag skulle vila vid bilden av nornorna, som inte bara spinner ödestrådarna, utan också har tagit sig uppgiften att vattna och vårda världsträdet, vid vars fot de sitter.

En annan sa att man inte behöver förhålla sig till all nattstånden mytologi. ”Släpp taget,” sa han och för en stund svävade jag. Svävade på fasta marken, byggande min egen framtid men perspektivet blev förkrympt. Jag slapp ödet men jag såg bara mig själv. Där är jag nu och jag vill inte gå tillbaka. Jag hoppas att det bara är en fas. Att jag ska hitta en världsbild där jag inte är fruktansvärt ensam.

(fotnot: en av ödesgudinnorna (nornorna) i fornnordisk mytologi heter Skuld)

(Utmaning: skriv om skuld)