Mormorsmagi

Diska är rutin och njutning. En tanke på ingenting men ändå en tanke. Svagt i bakgrunden Stravinskys Eldfågeln. Detta är enda stunden hon unnar sig musik. Alltid från radion. Hon har inte en cd-skiva i huset. Om hon hade cd-skivor skulle hon diska dem också och se dem gnistra i regnbågens färger. Nu är det det prosaiska som hon diskar: tallrikar, karotter. Många glas och några grytor. Och samtidigt som Eldfågeln lyfter ger hon upp ett skri. Hon är inte skuren. Det är ingen kniv. Hon vet inte vad det är men hon föreställer sig att det känns som ett ormbett. Hon lyfter upp det sargade fingret. I det dinglar sockertången, den hon ärvt av mormor. Det gör ändå ondare när tyngdkraften får verka. Snabbt trycker hon ut tången och ger sig själv fri.

Sockertången var känd under sin storhetstid för sin gripkraft. Man måste ha moccabitsocker till den. Vanliga sockerbitar trasade den sönder.

Hon gör i ordning sitt hus för natten. Drar ner persienner, borstar tänder, tvättar sig litet. I fingret tre röda hack. Det dunkar svagt. Hon kan inte komma på hur sockertången hamnat i disken eller hur mekanismen öppnat sig. Det är magi. Mormors spretiga händer har sträckt sig från andra sidan. Vad handlar det om? Politik, moral, religion? Religion och moral, förstås. Alltid med mormor. Vad man ska tro, hur man ska leva. Hon fnittrar åt sin övertro. Funderar på att ringa mamma och berätta att mormor kommit med ett budskap. Mamma skulle bara säga en sak:
– Men vilka amsagor!

(Utmaning: skriv om något gripande)