I smidiga jeans

Det är bäst om försommaren, när björkens löv har antagit sin frodigaste färg och största storlek. Björk kan man använda till så mycket. Man kan dricka saven och man kan göra kärl av barken. Björkens bark heter näver. Du kanske märker att jag är gammal lärare? Gammal och gammal, född fyrtiofem. Jag fick gå i förtid och jag njuter av varje dag. Varje dag med mina strövtåg. Just innanför skogsbrynet går jag, tassar fram med mina mjuka kängor, som ett lodjur på jakt.

Jag är ledigt klädd. Gammal oljerock, om det behövs, bekväm polotröja och så smidiga, elastiska jeans. Jag ser inte gammal ut. Det betyder ingenting, för ingen ser mig. Jag håller mig skyld. Helst under hängbjörken vid Solsta kvarn. Ibland, när jag ser något riktigt vackert, går jag ner på knä. Jag spanar mot de badande. Till Solsta går barnen ensamma, för det är så säkert i kvarndammen, som otroligt nog är långgrund. En tolvårig flicka bottnar överallt. Det har jag själv sett. Jag har sett en flicka promenera tvärs över dammen med ett ljus. Det var innan jag blev pensionerad. Jag hade henne i skolan. Livet bjuder på så mycken skönhet.

Jag tycker bäst om när flickorna har badat och kommer upp åt mitt håll. Vattendroppar som gnistrande månstenar. En del låter solen torka sina kroppar. Det älskar jag. Då öppnar jag gylfen på mina smidiga jeans och börjar tillfredsställa mig själv. Det behövs så litet från min sida. Retningen skapas av anblicken av de små nymfetterna i sanden, hur de lutar sig mot varandra, fnissar, en kaskad av vått hår. Jag kan inte vänta länge. Jag kommer stående. Det är ljuvligt att få orgasm när man står upp.

Mulna dagar, när flickorna inte klär av sig, utan leker i strandkanten i sina prosaiska små paltor, får jag ta till fantasier. Då ser jag dem för mig som de vankas mig en solig dag, med blottade kroppar och toppiga små bröst, och så leker jag med tanken på att piska dem lätt på stjärten, eller fantiserar om att de kommer fram till mig och betjänar mig med sina munnar och händer. Det kan också hända att jag ser dem komma fram och trycka sig mot mitt ben, oskuldsfullt och ivrigt, få sin första orgasm.

Konstigt nog njuter jag ännu mer av mina strövtåg nu när jag är pensionär. Allt trist och vardagligt med barnen har jag lämnat bakom mig, Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Disciplinering. Ansvar. Nu är de liksom lössläppta från mig och därigenom – kan du förstå det? - närmare.

Du är den första jag berättar det här för – min hemlighet sedan fyrtio år. Jag har förstått att du inte har något tal. Men beställa i baren, det kan du, rackare där! Ja, dig kan inte ens din mor nånsin ha tyckt var vacker. Och spasmerna gör att du spiller ut halva drinken. Varför går du inte på McDonalds om hörnet och skaffar en pappmugg? Eller ska jag göra det åt dig? Jag fattar inte ens vad du vill. Gomspalt OCH CP-skada! Du har inte haft tur, du. Ta det inte personligt men du ser ut som ett troll. Jag utgår från att min hemlighet stannar hos dig.

(Utmaning: skriv om något motbjudande)