Det var er egen båt. Du flydde inte mer. Blev tagen av en storm och finns där ingen ser. ”Styv kuling,” sa rapporten men du var inte van, en förortstös som alltid tanklöst gett sig ut på stan. Nu var det du och havet i guppig segelbåt. Du såg inte men hörde och du blev kall och våt. Ett krasande – jag gissar nu – och ruffen dränks av vatten. Du ser fören slutta neråt, sedan omsluter dig natten.
Du finns där ingen ser. Du har gått till botten i taggig elak storm. Du skulle hört rapporten.
(Utmaning: skriv om ett oväder)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Brr...det där skulle kunna vara början på en bok.
SvaraRaderaAngående din kommentar:
Tack! jag älskar det här mer än allt annat och har äntligen fattat att det är sådant jag skall pyssla med. Jag får se hur livet artar sig efter filmmanusskolan som är minst sagt underbart rolig. ha det gott!
Smärtsamt. Fint. Påminner mig lite om December Bride faktiskt (en irländsk bok) just i det med att ge sig ut på vatten utan att ha koll på väderläget..
SvaraRaderaKänner en liten liten aning om att hon ändå var medveten om vad hon gjorde, "du flydde inte mer".
SvaraRaderaEn rimmad text!
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaGillar ditt pekorala intro i skrivpuffbloggen samt dina snyggt dolda rim.
SvaraRaderaSorgset. Jag uppfattade rimmen med när jag läste.
SvaraRaderaBlev av någon anledning förvånad när jag kände diktfeelingen. Positivt emottagen.
SvaraRaderaOtäckt, bra skrivet, tyckte om det krassa konstaterandet i slutmeningen.
SvaraRaderaVilken spännande mening: "Du fanns där ingen ser"
SvaraRaderaKoncist och effektivt. Alltid så bra.
SvaraRaderaEn hel berättelse på några rader, och dessutom på rim. Tjusigt.
SvaraRaderaMånga finurliga formuleringar. Effektiv liten text. Gjorde lite ont att läsa. Verkligen en stämningsfylld öppning för mera...en berättelse om henne och hennes livsöde innan... :)
SvaraRadera