Anita som gäst

– Jag brukar iaktta följsamhet mot min samtalspartners språkliga nivå men för dig gör jag ett undantag – jag talar med min rätta röst.
Hon ler triumferande och gnider fåtöljens armstöd lätt med vänsterhanden. En studioman kommer och rättar till hennes mygga. Programledaren tar upp tråden:
– Du talar inte bara till mig med det du kallar din rätta röst, utan till hela Sveriges befolkning.
Hon nickar med pondus.
– Då vill jag ställa en enkel fråga till dig: hur känns det att vara avsatt?
Hon ler stumt och nickar mot sin bisittare, som säger:
– Anita blev inte avsatt, hon avgick.
– Efter att först ha försökt få alla runt omkring sig att avgå, ja. Nå, Anita, det blev en ganska knäpp valrörelse, eller hur?
– ”Knäpp” är ett ord jag inte tycker passar ihop med ordet ”valrörelse”.
– Men när hela Centralkommittén dansade på torget i Bålsta, var det ägnat att framställa Partiet som seriöst?
Anita visar med handen mot sin bisittare.
– Det visade vår folkliga förankring. Förresten var det inte Anitas idé.
– Anita, vad händer nu med din identitet? Du har varit så starkt förknippad med Partiet, växt upp i det. Vad finns det nu att göra?
Bisittaren rycker in:
– Anita är full av begåvning.
– Ja, men vad ska hon göra? Eller du kanske inte behöver göra något med ett avgångsvederlag på femton miljoner?
Tystnad råder. Programledaren suckar, säger:
– Då har ni hört Partiets avsatta ledare Anita Bäck tala till oss med sin rätta röst. Nästa gäst är Robert Calving, som verkligen kan konsten att motivlacka naglar.

(Utmaning: skriv om ett undantag)