Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

lördag 6 november 2010

Utan honom

Det är inte en besvärlig installation men hon är ilsket grinfärdig redan när hon placerar den otympliga lådan på trasmattan i köket. Rösten i huvudet har tystnat, den som vägledde henne vid köpet. ”Kolfilter ska det vara!” ”Inte för billigt, inte för dyrt!” Nu står hon här med verktygslådan som hon fått av honom, slagborrmaskinen som hon fått av honom och kartongen med den efterlängtade köksfläkten i. Om det varit han? Han skulle ivrigt ha rivit upp kartongen, slängt monteringsanvisningen i ett hörn och påbörjat den tjusande leken att sätta ihop alla bitar och se hur många som blev över. För det första skulle han ha dragit kabel, behörighet eller ej. Själv får hon lov att ta ström från det enda eluttaget i närheten av spisen. Hur ska hon nu kunna använda mixerstaven? Redan vid den tanken funderar hon på att låna ännu en bil och fara tillbaka med fläkten. Hon rotar i verktygslådan och där, i densamma, hittar hon en tjuv. Jordad. Något nöjdare börjar hon valhänt plocka bland frigolit och plast och hittar en list som måste gå att använda som mall för var skruvarna ska sitta. ”Pappa?” säger hon. ”Pappa.” Vattenpass fram. Rätta sidan i monteringsanvisningen. Hon är inte lika begåvad som han men mer metodisk. Efter tre timmar är hon färdig. Tre timmar hon aldrig skulle kunna redogöra för men hon har rest från sidan 17 till 45 i monteringsanvisningen. Hon har inte fått större tilltro till sig själv. Fortfarande opraktisk har hon böjt sig fram som över ett svårt matteproblem på gymnasiet. Jobbat grundligt, varit med om en process, blivit renad – men inte egentligen lärt sig någonting. Hon har varit glad och hon har slagits med gråten.

När golvet är ett hav av förpackningsmaterial ringer mamma.
– Jag har monterat spisfläkten!
– Själv?
– Mm.

Natten är som tunnast. Hon anropar honom igen: ”Pappa! Pappa!” utan frenesi. Hon kommer att göra det alltmer sällan, eftersom hon vänjer sig. Vad hon inte vänjer sig vid är allt som var så enkelt när det fanns en far. Allt som han bara gjorde. Att den enkelheten inte finns längre.

(Utmaning: skriv om en installation)

4 kommentarer:

  1. En slags kärleksförklaring. Tänkte precis de tankarna när min egen far gick bort. Tänkte också att min opraktiska läggning kanske var hans fel eftersom han inte lät mig göra. En finstämd text som jag känner igen mig i.

    SvaraRadera
  2. Du beskriver en del av sorgens vardag där man slåss med materien, arbetar med det som varit självklart och enkelt i en annan vardag. Kärleksfullt.

    SvaraRadera
  3. Kärlek och saknad som tittar fram i en vardaglig händelse. Anas genom bruksanvisningsläsande och allt. Bra!

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar text. Med den tunna natten och ropen på pappa. Pappan som är långt borta och ändå så närvarande i allt - kabeldragningen utan behörighet,
    Ja. Den lyser, texten, det gör den.

    SvaraRadera