Frihet

Radiorösterna i P1 visste men alla visste olika:
– Trenderna går neråt! Realisera medan tid är!
– Nej, vänta på nästa uppåtgång!
– Det kommer ingen uppåtgång!
– Flytta era innehav till Kina!
– Investera i råvaror – såsom grisar! Alla behöver grisar!
– Och guld!
– Det är för sent att köpa guld. Marknaden är mättad.
– Fastigheter är aldrig fel!
– För osäkert. Åter för mycket luft i marknaden!
Hon kunde lugnt konstatera att det säkraste var att inte ha några innehav över huvud taget. Visst skulle krisen drabba även henne men hon behövde inte betrakta sitt kapital, sitt hopp, sin säkerhet medan det smälte ihop och försvann. Hon kunde tänka sig hur en del av personen försvann med de krympande tillgångarna – ja, redan med uppbyggandet av kapitalet, med bundenheten till börssidor och information på nätet. ”What you own ends up owning you”, som Tyler Durden sa.
– Fattigdom är frihet, sa hon prövande till sig själv.
Historiskt och geografiskt tillhörde hon en överklass, nästan oavsett hur fattig hon blev enligt sitt eget samhälles måttstock. Hon hade enkel, god mat tre gånger om dagen och hon hade till hyran. En månad fick hon välja mellan bläckpatroner till skrivaren eller att gå till frisören. Hennes basala behov var tillfredsställda med råge men hon hade mindre än de flesta runt omkring henne.
– Fattigdom är frihet, sa hon åter, med större pondus.
I en värld där relativiteten råder, var det sant. Hon suckade nöjt över att hon inte hade några Luxemburgfonder att ta hand om.

(Utmaning: skriv om en trend)