Stand up

Det började på den lilla puben vid Domkyrkotorget. Tio minuter hade han på sig, mellan en trollkarl och en annan komiker, Lasse Lång, stjärnan i stan. Han hade ingen styrsel i knäna när han klev upp på den minimala scenen. Tacksamt tänkte han på att han var före Lasse Lång och inte efter. På att han repeterat vecka efter vecka, timme efter timme, för dessa tio minuter av stand up. Han kunde sitt nummer i sömnen, alla ”om publiken reagerar så, gör jag så” satt fastnitade i skallen fast han knappt kunde tänka. Egentligen.

För första gången i livet stod han på scen. 30 centimeter ovanför mer eller mindre intresserade pubgäster. Knäna fortfarande av gummi. Han tordes inte ta mikrofonen från stativet, som var litet för högt. Upp i micken spottade han sin första replik:
”Vad gör din morsa när hon har hittat ludd i badkarsavloppet?” Så. Han hade satt den. Nu var det bara att rulla på och han gjorde det, hasplade ur sig ord, ord som bara badrumsspegeln hört förut, han pratade som om han alltid stått där, varit närvarande, varit rolig. Jo, för skratten kom. Skratten kom och han slutade inte förrän Steffe, som ordnat kvällen, började vifta som en semafor längst bak i lokalen. Tio minuter av berömmelse.

Lokaltidningen var där. Klippet är det första i hans klippbok, kärleksfullt sammanställd av hans mamma. ”Oborstad och vansinnig”. ”Peter Ribbing lovar mer”.

Efter debuten var det väl ett halvår av harvande på puben. Längre och längre pass, senare och senare på kvällen. Lasse Lång blev en kär vän, en mentor. Han hade hand om nyårsrevyn och erbjöd Peter att få en central roll där. Men det var ju stand up... Stand up som...Han vågade inte uttala någon önskan. Såg för sig hur han stod kvar på pubscenen fortfarande efter tio år och mer, liksom Lasse Lång. Nöjd bara de skrattade.

De skrattade. Kom mer och mer för att få skratta. Det började komma enstaka bussar från småorterna runtomkring. Och han fick en chans på Norra Brunn. Våndan var snarlik den han känt inför första kvällen på puben vid torget men han hade i alla fall litet erfarenhet nu och kunde hålla i micken utan att darra. Tjut från publiken. Tjut av skratt. Peter log inåtvänt för sig själv i logen efteråt. Han kunde lyckliggöra sin publik.

Han fick erbjudanden, förslag. Var med i någon film och en teveserie men avvecklade raskt det spåret. Han ville ha kontakt. Visst var det stort att få göra stand up på Berns men det var ärligt talat litet för stort. Vilset kunde han erkänna att han längtade hem till småstan och den lilla puben.

Nu la han på efter ett långt samtal med Robert Gustafsson, vars manager tidigare ringt honom i samma ärende. Robert bönade. De hade ett långt, vänligt samtal där Peter fick förklara sig:
- Det är stand up jag vill göra.

(Utmaning: skriv om att vara efterfrågad)