Magikerna

Jag är så less på magiker. De svirrar runt mitt hus som knotten gjorde i det gamla landet, där trolldomen för längesen glömts bort.

Först var jag förtjust. De kom med sina erbjudanden. Bättre skörd och omedelbar kärlek. Var och en sa att jag var utvald. Just jag. Att de känt på mina energier att jag var en värdig mottagare. Sådant. Och jag bjöd in dem och ställde mina kulturbestämda frågor om ”hur” och kanske också ”varför”. De svarade med sina kulturbestämda svar, som inte bara verkade undvikande, utan också lockande. Mystiska.

Hade jag då kommit till ett land där magin ännu levde? Jag prövade en magiker. Han gick och skvätte med en potentierad vätska på mitt magra hirsfält. En måltid ville han ha i belöning, och en väggalmanacka som han tyckte var vacker. Sen gick han. Först såg jag hur hirsen tog sig dag för dag men snart förstod jag att det var min önskan som jag såg.

Jag vilade från magikerna ett tag. Förklarade att mina energier nog inte var helt rätt, ändå. Vänligt men avvisande. En glipa bara i dörren.

Nästa överraskade mig när jag var ute och skördade auberginer. Han sa inte det där om energier. Han sa att han hade en inteckning i mitt hjärta. Jag tittade upp och såg en man i min egen ålder, i min egen längd, med klart gröna ögon som gjorde något med mina, som tog sig in i mitt fördolda. Han sa att han hade pendlat på en gammal karta och hittat just min egendom.
- Då är det väl egendomen du har en inteckning i? sa jag lätt, fastän hans ögon hade bränt djupa kratrar i mig.
- Du vet själv hur det ligger till, sa han då.

Han har bott hos mig i fyra år. Han gör inte ett vitten. Lagar inte ens mat, fast han sitter sysslolös hela dagarna. Ibland går han ut på trolleristråt. Då tänker jag att när han kommer tillbaka, ska jag inte släppa in honom. Men han kommer alltid när jag är ute och arbetar och då gör hans gröna ögon sitt, innan jag hunnit samla mig.

Nu är han hemma. Nu ska jag gå till honom där han ligger i soffan. ”Det är slut”, ska jag säga. På en gång, utan omsvep, utan att titta honom i ögonen. Han kommer att säga något outgrundligt, magikeraktigt, men jag ska stålsätta mig. Jag kan allt om magiker nu. Åh, vad jag är less.

(skriv om att trolla)