Det finns ingen början. Om det funnes en början, skulle det finnas ett slut. Allting är och fortsätter, omvandlas, förändras, i det vi med en vulgär förenkling kallar tid. Det vet varje god historieberättare. Han börjar in media res. Pang på. Mitt i. Början finns inte. Den måste skapas. Du fattar ett gemensamt beslut med läsaren: här börjar det. Det är fiktion.
Du fattar ett beslut med din älskade: här började vår kärlek. När du skrev det där kortet... Nej, förresten, det var ju före det, när vi träffades på Mikaels kalas och du...Eller så har ni varsin början. Kanske tror ni ändå att ni delar historia.
Historia. Berättelser. Uppdiktade och verkliga. Människan är det berättande djuret. Homo narrans. Som det berättande djuret har hon uppfunnit många begrepp, bland annat ”början” och ”slut”. Det lyckliga slutet kommer när man är less. Det vet varje god författare. ”And they lived happily ever after”. Varje god författare lämnar en öppning i slutet av berättelsen. Inte för att göra sig märkvärdig utan som en offergärd till verkligheten, den verklighet som faktiskt är oändlig, från vår horisont sett.
Nu slutar den här texten. På riktigt. Den slutar nu.
(Utmaning: skriv om ett lyckligt slut)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Roligt och intressant! Jag funderade häromdagen på just "tid". Tänkte att det är så konstigt att vi säger att vi lever år 2010. Vad betyder det, egentligen? Kanske jag som levt i 58 år ist ska säga att jag lever år 58? Och du ett annat år? Nej, det kanske inte skulle gå ;-).
SvaraRaderaDu får min hjärna att leverera ett antal frågor till mig, och bilder radas upp
SvaraRaderaTyckte om texten. Så många frågor var "gömda" inne i texten.. Dom är värda att fundera över!
SvaraRaderaSå är det.
SvaraRaderaOffergärd- ett underbart ord jag glömt..
SvaraRaderaTack för fin kommentar! "Medan linden hon grönskar så väl" är faktiskt omkvädet i en medeltidsballad jag håller på och brottas med. Inte för att det ursäktar något, men i alla fall :-)