Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

lördag 6 februari 2010

Club Lundi

Varje måndag ungefär klockan fem kommer min gudmor för att läsa franskaläxan med mig. Hon är en vän till familjen; mammas kompis först och främst. De pratar ett tag, sen är det dags för franskan. Vi kallar det Club Lundi. Måndagsklubben. Där sitter vi och pluggar och hon har förberett sig så noga, har skaffat både textboken och övningsboken. Varje vecka ringer hon några dagar innan och kollar vad läxan är. Jag läser och hon rättar mitt uttal. Hon plockar fram egna övningar som hon har gjort bara för mig. Hon vet vad jag är bra på och vad jag inte kan så bra. Vi är så tacksamma, hela familjen. Hon äter mat med oss sen. Då pratar hon och mamma och pappa om krig och samhället och sånt. Ibland är hon sjuk. Då säger mamma: ”Du får försöka klara dig på egen hand,. gumman.” Min gudmor är snäll. Hon kommer med tuggummi varje gång och ofta får jag små presenter. Hon vill att jag berättar för henne om killar och sånt när mamma och pappa är borta i ett annat rum. Jag vill inte det. Ibland hittar jag på något för att hon ska bli nöjd. Hon är jättegammal, minst lika gammal som mamma och pappa, men vill vara som en kompis. Hon svär och säger slangord men det blir litet fel. Om hon var min förälder skulle jag tycka att hon var pinsam. ”Utan Camilla skulle du inte ha en chans att få MVG”, säger mamma alltid. Pappa förstår mig, tror jag. Jag tror han förstår att jag helst skulle slippa. Att jag helst skulle läsa läxan själv, som alla andra. Att det känns som om man måste tycka om henne, för att hon är snäll och ensam. Jag tror att det finns en anledning när vuxna är ensamma. Jag tror att de inte förstår riktigt hur man gör när man är tillsammans. Hon kommer för nära. Varje måndag är jag stel i magen när jag går hem, för jag vet att Camilla ska komma. Att hon ska fråga mig frågor som jag inte vill svara på, så att jag liksom känner mig naken. Sen så kommer hon på födelsedagar och sånt och när jag konfirmerade mig och då är det så speciellt att hon är en så nära vän, så det är nästan som om hon blev huvudpersonen. Jag skulle liksom vilja flytta henne längre bort men det känns som om hon skulle gå sönder om jag gjorde det. Jag skulle vilja slippa ha en gudmor.

(Utmaning: skriv om att slippa)

4 kommentarer:

  1. Allt i ett sammanhängande stycke, precis som tankarna som maler på i en tonårings huvud.
    (Eller hos den (läs mej) som inte har vuxit ifrån det.)

    SvaraRadera
  2. Super, tycker jag. Trovärdigt språk, inramning hela vägen och snygg, snygg, snygg eskalering.

    SvaraRadera
  3. Ditt är fint, känslan av att
    vara 15, kanske 16 - du fick mig att undra
    över din ålder, förvilla mig så pass att
    jag fick titta på din profil! :)

    SvaraRadera
  4. Suverän... eskalering, heter det, tack E, håller med!
    Gräsanden ska absolut inte tas på allvar och har inte ett skvatt med tanten att göra. Bara att båda var ute och rörde på sig en fin dag.

    Bockar djupt för utmärkelsen, vilken ära! Ska gräva inom mig efter bekännelser.

    SvaraRadera