Det fanns en tid, en farlig tid, när hon trodde att hon visste men man mognar till ovetenhet, till att tillstå: det är större än jag kan förklara. Det ger mindre att försvara, därför ett jämnare humör. Hon har en låga att skydda. Den är viktigare än rätt och fel. När något i henne så djupnar till raseri, är det som om det inte vore hennes känsla. Den är med henne just då. Det är allt. Och den gäller främst barnen. Barnen och Guantanamo och de som utsatts för lidande. Hon läser en artikel eller hör någon berätta eller ser något på stan och raseriet kommer på besök, alltid utan att borsta av skorna. Att bli rasande är bästa sättet att sluta vara rasande. Genom att slänga ur sig sin vrede slänger hon ut besökaren till nästa gång. När han försvunnit är det inte som förr, att hon fortsätter känna adrenalinet rusa genom blodomloppet. Hon var rasande. Nu är hon det inte längre.
(Utmaning: dagens ord att skriva om: rasande)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
OK Här kommer en roman idé:
SvaraRadera"Handlar om en kvinna 30-35 som precis blir utskriven från psyk. där hon suttit i 20 år.
Hon bestämmer sig för att hämnas på de män som gruppvåldtog henne i hennes ungdom och var orsaken till hennes mentala ohälsa.
Hon reser land och rike runt och tar en gruvlig hämnd på de nu framgångsrika männen.
Hon lyckas med alla utom den sista. Ledaren.
Som nu sitter i en dödscell och skall avrättas för mord mm inom en månad efter det att hon hittar honom.
När hon unersöker hur hans liv blivit och att han ångrar sig för allt han gjort så blir hon kär och bestämmer sig för att hjälpa honom fly."
Som sagt jag är dålig på slut, så härifrån så får du komma på ett lämpligt sätt att avsluta det hela.
Kan den idén vara något ? Om inte så kan du få en till.
"alltid utan att borsta av skorna..." Förstår precis känslan där :-) Bra, som alltid.
SvaraRaderaDu sa inte att storyn måste vara bra och att den skall passa din stil ;)
SvaraRaderaEftertänksam text. Tycker om formuleringen "Att bli rasande är bästa sättet att sluta vara rasande." Känns sann.
SvaraRaderaBra! Såklart!!!
SvaraRaderaJag tycker bäst om början, att man mognar till omedvetenhet. Eller jag tycker egentligen om helheten, det komprimerade, det som jag tvingas att läsa långsamt.
SvaraRadera