Glamour

Jag drar in stussen och lyfter bäckenet något för att motverka en av mina defekter: jag svankar. Alla dagens timmar, nästan, får jag lov att tänka på detta: in med rumpan, upp med bäckenet. Det kostar på men hållning är viktigt. Särskilt nu. ”Posture, smile and outfit” sa alltid min gamla mentor, den uppburna skådespelerskan Annie Holt. ”In that order”, betonade hon. Ja, jag tänker på Annie när jag går uppför gången. Leendet har jag verkligen inga problem med. Jag ser ut som om någon har stoppat in en klädgalge i munnen på mig. Kläderna har jag numera någon annan som sköter om. Hon är försynt och har smak. Det passar mig. Om man arbetar så seriöst som jag gör, film efter film, har man inte tid att välja kläder. De ska bara finnas där och sitta som en smäck. Det gör den här klänningen, krinklad i djupt violett och guld. Den kommer bara att användas en gång, här och nu. Tagit veckor att sy upp. Räkningarna ser jag aldrig men den måste kosta några tusen dollar. Den mörka tonen lyfter fram min honungsfärgade hy och mina svarta lockar. Bäckenet upp... sveper med tungan över tänderna... Nu är jag uppe på scenen. Knäna darrar. Statyetten är oväntat tung. Jag höjer den något över huvudet och säger: ”I want to thank my mum and dad...”

(Utmaning: skriv om glamour)