Ytterligare instruktioner

Alltid när Beata sätter nyckeln i låset undrar hon vad hon ska möta. Mamma, förstås, men var? Och när? Det finns många världar innanför denna dörr, även om det för Beata alltid är samma plats, en ljus och öppen tvåa som luktar sötaktigt av gammal kropp. Mammas hem.

Hon kanske står bland kassarna och har packat färdigt. ”Nu ska jag hem! Pappa kommer och hämtar mig klockan två. Har han inte pratat med dig?” Eller ligger dåsig i fåtöljen: ”Jag var i Kathmandu med Lars Lerin nu i eftermiddag.” Eller så har hon tappat barnen hon skulle passa, eller så ska hon till jobbet. Eller så har hon helt enkelt smitit iväg i nattlinnet.

”Halloj!” ropar Beata.

Hon ropar alltid bara en gång. Idag är en sådan dag när mamma inte svarar. Beatas puls går upp litet men det är ingen fara.

Beata slänger kappan på uterullatorn som står innanför dörren men ändrar sig, hänger upp plagget på galge, rutinerna som besvärjelser. Även skorna ställer hon prydligt i hyllan, tassar in. När hon tittat i vardagsrummet och sovrummet ropar hon försiktigt ”mamma” men hon har stuckit, förstås. Det är bara att ge sig ut i snömodden och leta. På vägen ut öppnar Beata badrumsdörren.

”Det enda jag vill att ni ska veta är att jag inte vill dö ensam.” Det har mamma sagt många gånger. Nu sitter hon hopsjunken på toalettstolen men med huvudet vinklat bakåt. Det lilla ansiktet som en ung kråkas. ”Mamma!” säger Beata igen, går fram med nackspegeln från hallen för att se om det finns någon andning men hon har uppfattat det med en gång hon öppnat badrumsdörren. Det är över. Idag var den dag när det skulle vara över.

Inte förrän hon får tag på brorsan börjar hon gråta, samlat men flödande. Han gråter också. ”Så hon har fått upphöra med att vara till,” säger han oväntat sirligt och hon tänker på etymologin: arbetare som fick ta en paus för att höra vad husbonden hade att säga. Höra upp. Mamma har tagit en liten vilostund, medan hon lyssnar på ytterligare instruktioner. Man ser på det uppåtvända ansiktet att hon kommer att klara dem bra.

(Utmaning: upphöra)