Fragment

Det här är en berättelse som inte kan berättas. Den handlar om människor som dog långt innan vi föddes. Den handlar om dig och mig.

Vi tog bort panelen i köket i torpet. Det var oundvikligt under omständigheterna och ganska roligt, framför allt när vi uppdagade att gamla tidningar var del av isoleringen mellan de frilagda stockarna. Som fint tunnbröd var det ligninhaltiga papperet och i bitar. Sällan fick vi fram hela sidor men även fragmenten var roliga att läsa. Till mat- och kaffepauserna frambar vi våra bästa fynd och läste för varandra, om grisauktioner och kungörelser, en spännande historia om en dam som förlorat sin hatt...

Tiokaffe, tisdag. Du har en alldeles särskild uppsyn och bär något försiktigt i bygghandskarna, som en arkivarie eller en äggtjuv. Du har stått vid västra väggen, jag har hållit på vid diskbänken, ändå har du ingenting yppat om ditt fynd: ett alldeles äkta brev! Till någon som bott i huset. Det är i trasor och slamsor men verkar hålla ihop. Panelen får vila.

Det här papperet är av god kvalitet och tål vårt pusslande. Till middagen, med några pauser för halvhjärtat arbete, är vi färdiga.

Käre Johan,

Tack för ditt brev av den 8:e augusti. Någon matsändning har jag dock inte sett till men jag tackar dig ändå av hjärtat. Månne är det alltför vågat att skicka paket. Kineserna stjäla som skator.

Vi äro nu i Dienzhao, en mycket liten by långt utanför Louvang. Här har Pastor Martinsson utfört ett mycket gott arbete med att upprätta en missionsstation. (oläsligt) att sprida evangelium.

Vi togo oss hit på märkligast möjliga sätt: på en flotte byggd av uppblåsta getmagar. kan du tänka dig. Det var en riktigt bekväm (oläsligt) kinesiska. Men det är ett svårt språk, som du förstår. Att läsa och skriva är inte att tänka på för mig men jag kan nu hålla en enkel predikan och föra människor till Jesus. Dock är kinesen av en envis och otillgänglig konstitution. Det säga alla.

Johan, vad du skriver är otillbörligt, och det vet du så väl av egen kraft. Vi hade möjlighet att träffa våra val och gjorde också det. Mitt världsliga liv har jag lämnat. Jag tänker ej längre på gårdar och ägodelar och min hängivenhet och (oläsligt) riktad enbart mot Jesus. Jag ber dig, för min skull, att upplåta med att skriva mig om du inte kan slå dessa griller ur hågen. Jag kan inte läsa sådant och Pastor Martinsson kunde rentav förbjuda vår korrespondens.

Framför mina kära hälsningar till församlingen och till dina föräldrar. Mina egna föräldrar skrev jag till i jåns.

Frid,

Din syster i Herren,

Stina Adolfsson.

Datumet längst upp på papperet har trasats sönder. Med uppammande av god vilja kan man uttyda ”Dienzhao”. Tidningarna är dock från 1922.

– Han kan ju inte ha lagt in det i väggen på en gång!

– Han kanske blev ledsen och ville bli av med det genast.

– Han levde ogift alla år och dog gammal och bruten...

– Hur vet du det?

– Äh, jag bara spånar! Frågan är: forska eller rama in?

– Rama in. Det utesluter ju inte forskning senare. Nu har vi bara fem lediga dagar kvar!

Vi tittar oss omkring i det slagfält som är vårt kök. Ett par timmar nu ikväll kan vi använda till att arbeta ikapp.

(Utmaning: fragment)