Dagen idag

När hon stiger upp har hon redan förlorat. Förlorat och svikit. Tuppen har galit minst tre gånger tre gånger men hon har legat fastlimmad i sängen. Kvart över nio. Allt hon skulle ha gjort. Det viktigaste: laga mat till sin gistna gamla mamma. Det finns ingen tid till det nu. Hon hämtar en skål med fil, slafsar vant, tänker på att mamma i och för sig har både fryst pyttipanna och en burk fiskbullar att ta till, men levern? Kommer den att hinna förfaras innan hon har tid att tillaga den? Hon ska vara borta hela dagen och i morgon... Det är för mycket.

Hon slänger i slentrian en blick över axeln på väggklockan. Tjugo över... Tjugo över vad? Tjugo över åtta! Snabb koll på telefonen. Jo, det stämmer. Hon hinner inte släppa telefonen förrän ur dess inre kommer det frånstötande galandet igen. Kukulikuuuuuliu.

Hon kommer att hinna det hon borde göra på morgonen och med ens ser den annorlunda ut, morgonen. Den blir pregnant, får konturer, och himlen har blivit klart blå. Orörd dagen framför. Sprittande lugn. Hon ställer sig och skär ungnötslever.

(Utmaning: orörd)