Klippdockefejden

Vi klöpp klippdockor, Stina och jag. Hennes mamma hade Året Runt och där fanns det klippdockor i vartannat nummer. I det andra varandra numret var det bara kläder. Vi sket i kläderna, för dom gjorde vi själva. Det var dockorna vi ville åt. Smala, vackra. En gång var det Anni-Frid och två nummer efter Agneta. Vi klöpp ur halva sidan, sen klistrade vi upp den med björnklister på kartong, så att flickorna skulle hålla. Vi lät dem torka under Kända brott. Medan de torkade drack vi saft och lyfte på Kända brott var tredje minut. Sen gav vi upp och gick ut och hoppade spiong.

När vi hade tagit bort Kända brott och noga klippt ut Anni-Frid eller någon annan snygg tjej (ibland var det killar men dom sket vi i, till och med Benny och Björn) – började det roliga. Kläderna. Tajta jeans och fina t-shirts, prinsessiga klänningar, med tiaror till och med (men dom var svåra att sätta på). Stina älskade att göra baddräkter med små, små mönster. Allt var så pluttigt. Det var det som var kul. Vi höll på jämt. En del dockor hade för stora trosor. Det var irriterande för baddräkterna. Ibland försökte vi måla hudfärg. Hudfärg är svårt och papperet var för glansigt.

En dag när vi hade teckning kom Elisabet stolt med ett stort kuvert som hon öppnade och visade magistern. ”Å va fint!” sa han och så fick hon visa alla oss andra. Klippdockor. Men inte riktiga klippdockor från Året Runt, utan hon hade gjort både dockorna och kläderna själv. Skitbarnsligt. Stina och jag satt och suckade och tittade på varandra med seger i ögonen. Vi brydde oss inte ens om att reta Elisabet, för det är lite synd om henne. Hennes föräldrar har bara konstiga tidningar. Vi och Råd och Rön och FiB Kulturfront.

Nästa teckningslektion var det våran tur. Vi dängde våra cirkulationskuvert från Asea på katedern. Magistern log och öppnade först Stinas, sen mitt. ”Vad mycket ni har gjort,” sa han vänligt. ”Men titta gärna litet på Elisabets dockor. Hon har gjort dem själv och hon har både kvinnor och män, tjocka och smala. Det ger ett helt annat uttryck.” Han vände sig mot hela klassen medan han stoppade ner våra dockor och sa: ”Ja, idag ska vi titta på centralperspektiv.” Där stod vi och flämtade som två nyupptagna mörtar. Stina ryckte magistern i ärmen. ”Ska vi inte visa?” sa hon. ”Jo, gör det. På rasten. Det är säkert någon som vill se.”

På rasten visade vi ingenting. På rasten gick vi och körde ner Elisabets huvud i toalettstolen på toaletten bredvid syslöjden och spolade. Hon var inte med på lektionen efter rasten men innan dagen var slut fick vi gå till rektorn. Vi! Gå till rektorn!

Det blev mer spiong än klippdockor efter det för Stina och mig men med Elisabet var det krig. Det var kul, för hon var så rädd.

(Utmaning: klippa)