Benitas bild

Äntligen fick Benita en mobil och det var inte ens hennes födelsedag. Mammas gamla mobil var det, den var litet suddig på siffrorna men pappa hade putsat den fint och tagit bort allt som var mammas, så det kändes som en ny mobil! Benita la in numren till mamma och pappa och Fredrik och gick till skolan – inte särskilt stolt, för det var inte en sån mobil som man skulle ha, men hon var glad i alla fall. Hela dagen låg den i fickan utan att göra ljud.

På eftermiddagen efter skolan tog hon Branta Backen ner för att göra det hon velat göra ända sedan morgonen: ta en bild av sin fina skola. Då var hon stolt. Hon fick med låghuset där klassrummet var, höghuset där teckningssalen var högst upp och längst fram i bilden Den Magiska Björken, där man la meddelanden till makterna. Allt som betydde något för henne! Allt på samma bild! Det enda som bekymrade henne var att hon var rädd för att mamma och pappa skulle se hur farlig Branta Backen var, så att hon inte skulle få cykla till skolan mer.

Hon väntade till middagen med att visa.

– Den här tog jag idag. Kan någon hjälpa mig att göra så att den alltid visas när jag öppnar telefonen?

Mamma och pappa och Fredrik böjde sig över Benitas mobil. De sa ingenting. Sen tog Fredrik telefonen för att göra som hon sagt.

– Benita..? sa pappa.

– Jaa?

– Är det här den första bilden du tog?

– Ja!

– Vad föreställer den?

– Skolan och magiska björken, ser du väl, sa Benita förvånat.

– Jaha, sa pappa och tuggade i sig litet levergryta.

– Du, sa han sen.

– Jaa?

– Du skulle ha gått närmare skolan. Man ser den knappt.

– Jaha, sa Benita utan att lyssna så mycket.

Om hon hade gått närmare skolan hade inte Den Magiska Björken kommit med.

– Och så är skolan sned, sa pappa och började skratta. Det är jätteviktigt att horisonten är rak. Tänk på det när du fotograferar! Släng den där bilden nu.

Pappa försökte ta mobilen från Fredrik men han höll undan den. Tårar steg i Benitas ögon.

– Den är viktig för mig, mumlade hon.

Hon såg mamma grimasera åt pappas håll. Han lade ner besticken.

– Okej, sa han. Släng den inte än. Men på lördag går vi till skolan och fotograferar litet, så kan jag visa dig.

– Med din kamera? sa Benita.

Hon ville inte att han skulle förstöra något i hennes mobil.

– Visst, sa pappa.

Och de började prata om annat.

Efter middagen kom Fredrik till hennes rum med mobilen. Hon öppnade den försiktigt och där var hennes fina bild, med björken och backen och skolan, hennes skola, där hon kände sig trygg.

– Vad fin Den Magiska Björken är, sa han och så gick han.

(Bildutmaning, bilden från Flickr: http://www.flickr.com/photos/24917258@N05/10630976393/sizes/m/in/photostream/ )