En scout

Liten och fjunhårig börjar hon scouterna bara för att få veta att märkena är borta. Just den terminen har de tagit bort märkena, Klass III, Klass II, Klass I, Seniorscout. I stället några fjössliga märken som ska strykas på scoutskjortan och som åker av i tvätten sen. En stiliserad kniv. Stiliserad yxa och såg. Nåt annat stiliserat för sjukvård. Hon vill ha the works. Scouthälsning. Scoutlag. Scoutsång. Svenska flaggans dag.

En scout visar vördnad för Gud och hans ord. En scout är ärlig och pålitlig... Scoutlagen finns kvar någon termin till och hon memorerar den som hon skulle memorera Döda Havsrullarna om hon grävt upp dem.

Ser upp till de stora tjejerna med blind dyrkan. De som har en grönvit snodd för ledarscout. De som kan Flickscoutsången. Hon memorerar den också, känner sig som en arkeolog som funnit ett ostrakon från ett halvt bortglömt folk. En gång ska den sjungas på en gudstjänst och hon får sjunga med de stora, Birgitta och Karin och Annhild och Kerstin. Stolt sjunger hon: När dagen begynner så gör jag en knut på halsduken min, den löses ej ut förrän en god gärning mot någon jag gjort om ock det ej blir något stort. Som flicka jag söker att sköta mig bra samt alltid det bästa humöret att ha. Att gräla och kivas och ge fula svar gör det värre än förut det var... Hon gapar stort i sin gröna uniform med de fula moderna märkena. Sången är litet töntig, det tycker hon, men den står för det som scouterna ska vara. Gammaldags. Uniformer. Scouthälsning. Utantilläxor. Sen säger Kerstin att hon sjunger riktigt bra. Kerstin har vit snodd. Scoutledare. Hon får rysningar på ryggen.

Snart ändras allt. Det finns ett centralt utarbetat program från SMU som heter Du är du och du duger. Inget om yxa, såg och goda seder. Ståndaktigt bär hon scoutskjorta fast man inte måste det längre. Inte ens alla ledarna har det. Och på gudstjänsterna sjungs Du vet väl om att du är värdefull... Hon ställer upp plikttroget. Är kvar i scouterna trots allt för att det är kul med läger och hajk. Blir ledare själv och lär ungarna att Du är du och du duger men kilar in litet knopar och fågelläten på patrullkvällarna. Mycket ung fortfarande är hon känd som Old School men respekteras för att hon kan bygga upp en nying till lägerbålen.

Långt senare, med en whisky framför brasan i Torpet, nattmangling med brorsan, utbrister hon:

– Jag är ganska säker på att om jag var barn i Tyskland på 30-talet skulle jag ha gått med i Hitler-jugend.

– Nääh, säger brorsan.

– Jodå.

Brorsan var själv scout på Du är du och du duger-tiden men slutade efter en termin. Gitarren tog all tid. Nu säger han något som hon får smälta länge:

– Men du var ju också den som släpades till torget varje gång Hitler talade.

Han säger det så självklart, precis som om han refererar till något de båda vet, och hon får inte fram ett:

– Vad menar du?

Hon tänker med själväckel på sin fetischism kring scouterna, funderar för första gången på vad den kan ha haft för orsak. ”Du var den som släpades till torget varje gång Hitler talade”. Lillebröder vet om storasystrar. De vet så mycket att de inte vet att de vet det systrarna själva inte vet. Det blir tyst. Sen börjar de sjunga Ola Magnell-låtar.

(Utmaning: Märke)