Klasse Klätt

Egentligen heter han Örjan men han kallas för Klas Klättermus för han har en helt annan agenda än vi andra. Det började redan på högstadiet. Ingen fattade varför han ville vara med i elevrådet. Han skröt med att han blev ordförande redan andra terminen (efter en palatskupp, fick jag veta när jag senare började forska). Precis som om någon brydde sig. Vi andra prioriterade att sitta i uppehållsrummet och äta släta bullar för fem kronor styck. Vi drack äppelmer också men jag minns inte vad den kostade.

Vi har aldrig slutat sitta i uppehållsrummet, fast nu är det Dovas på Kungsholmen som är vår fristad, ett av stadens billigare hak. Jargongen är snarlik den på högstadiet, rösterna grövre. Män är aldrig så uppriktiga som när de sitter i grupp och ljuger. Det sköna med Dovas är att man kan alltid slinka in och träffa nån från det gamla gänget. Oftast är vi en sex-sju stycken. Och Örjan kommer ibland. Han gör faktiskt det, fast han nu är chef för en analysavdelning som lyder direkt under generaldirektören på Sida. Mig personligen säger det ingenting men det är visst märkvärdigt, särskilt som vi gick ut högstadiet nittifyra. Vi andra håller på med det vi håller på med. Vi är ett par bussförare, en jobbar på lager, en är elektriker och Matte har öppnat eget i grävbranschen. Det är väl det tjusigaste vi åstadkommit men han sitter likafullt och kör grävmaskin hela dagarna.

Örjan har pluggat massa. Då var han ordförande i någon slags nation. Det är nog som elevrådet. Sen började han direkt på Sida. Varit ute korta perioder, i typ Vietnam och nåt av Kongona. Men mest klättrat.

– Att du inte slagit dig på politiken? frågade Stefan lite blarigt en kväll.

Han säger ofta saker lite blarigt, Stefan. Det är synd, särskilt som han är en av bussförarna. Vi andra sitter liksom och suger på våra stora stark men han är en sån som sveper utan att tänka på vad han får i sig. Nåväl:

– Jag försökte faktiskt en period, svarade Örjan. Det är ett bra sätt att snabbt får anta meningsfulla utmaningar men jag kände mig inte hemma i det parti som...

– ”Kände mig inte hemma i det parti som...” Vad var det för parti? Det här har du aldrig berättat!

– Ähum. Miljöpartiet...

– Men dom är ju skitbra ju, utbrast jag.

– Jo, men de har väldigt speciella regelverk för arvoderingsfördelning och liknande...

– Du menar att man inte får lika mycket pengar, konstaterade Matte.

– Det är väl inte riktigt det jag menar men det är ett odynamiskt system.

Vi andra tittade på varandra.

– Byt parti, då, sa Benke.

Jag såg att han rodnade, Klasse Klätt. Och tror ni inte att han stod på valbar plats för folkpartit till kommunfullmäktige 2010? Nu har han suttit där i fyra år snart. Partierna håller väl på och jiddrar med vilka som ska väljas i år på olika nivåer. Örjan kniper käft men jag sätter en stor stark på att han blir med i riksdan i höst.

– Tror ni han kommer och hälsar på här när han har blivit minister? frågade Benke en dag.

Vi garvade litet. Ölskumsmustascherna vek av uppåt.

– Tänk, jag tror det, sa jag. Han är schysst på det viset.

(Utmaning: klättra)